....därför skriver jag   

Satt och tänkte på fördomar, vilket jag INTE anser att jag har, vilket skämt, för det har jag ju ibland. Men säg det inte högt.

När jag började skolan så fanns det en tjej, Emma, som jag tyckte var allmänt uppblåst. Men så plötsligt när jag började andra terminen i skolan så fick vi kontakt, började prata och så och jag upptäckte att jag haft fel. Hon är ju allt annat än uppblåst!

Jag lärde känna en jättemysig tjej, en som bryr sig om, rolig och alldeles fantastisk. Hon finns alltid där och ställer alltid upp    oavsett om hon själv mår dåligt.

Jag hade alltså fel i mina fördomar, my shame. Kände mig faktiskt rätt dum som tyckt illa om henne från början.

Sen har vi underbara vackra Marre. Hon hade fördomar om mig, haha. Hon hade tyckt att jag var dryg, skrattade för mycket, hon irriterade sig på att jag typ aldrig var tyst på lektionerna osv.

Men också vi lärde känna varandra och hon ändrade åsikt om mig.

Hon har precis samma egenskaper som Emma    dessa två flickor är viktiga för mig och jag är så tacksam över att jag fått chansen att lära känna dom   

Emma är den snygga, jag brukar kalla henne "SnyggEmma" och om jag vore kille hade jag ränt benen av mig efter henne    men nu är jag ju inte lesbisk och tänder inte på tjejjer Hahaha!

Marre, ja hon är vacker och alldeles alldeles underbar som person!

Även där hade jag ränt benen utav mig om jag vart lesbisk, eller kille    

Ja självklart har jag andra tjejjer i mitt liv som är alldeles fantastiska, men nu handlade ju detta om fördomar.

Några utav dom som jag ändå vill passa på att höja till skyarna är; Mikaela, Jenny, Mia, Karin, Nadasja. Jag vet att ni alltid finns där för mig, precis som Jag alltid finns där för er   

  Jag har tyvärr inte laddat upp fler bilder på "mina" andra flickor, men här är iallafall Emma och Jag   

Over and Out Suckers!

......nu för tiden när jag ser människan, pratar med honom eller bara tänker på honom så ryser jag av äckel    hahaha.

Tyvärr är detta en människa jag antagligen får dras med resten av mitt liv, mer eller mindre.

Tänk att för ett par år sedan så var det min stora kärlek, oooo jag skulle aldrig kunna älska någon annan som jag älskat honom. OCH tack och lov!!!! Så har jag inte det heller, på både gott och ont kanske?   

Det går fan inte att prata med denna människa utan att jag blir förbannad, visserligen säger jag aldrig något till människan om det. Denna människa känner jag utan och innan och vet vad som funkar, hur man ska ta idioten. Oftast bryr jag mig inte (år av träning) andra gånger när jag jag lagt på luren eller när vi sagt hejdå så brukar jag sitta och svära de fulaste orden jag kan, för mig själv alltså, hahaha! Ibland sitter jag även och sjunger egenhändigt komponerade sånger med fula ord om denna människa alldeles för mig själv    men konstigt nog så hjälper det, alla har vi ju våra sätt att få utlopp för vår ilska och min skadar ju ingen annan.   

Nått som även facinerar mig med denna människa är hur man kan springa runt och köpa en ny tv men inte kläder till sina barn??? Inte för att jag orkar bry mig igentligen och inte vill jag lägga ner nån energi på det heller, men noterat det har jag ju.   

Denna människa gör också som han vill utan att se nått fel i det. Tänk er vad skönt att aldrig ha någon skuld till något? Det måste vara himla nice att vara perfekt   denna människa gör alltså som han vill, men jag har accepterat det. Jag vet att saker och ting kanske inte alltid blir som han sagt, när det gäller barnen alltså. Men what the hell! Orkar inte slösa nån energi på det heller.

Varför skrev jag en blogg om denna människa då? Om jag inte bryr mig som jag skriver?

Jo, därför att jag ville få ur mig hur äcklad jag är utav denna människa, och resten liksom kom för sig självt. Haha! Så nu kan jag släppa detta ett tag till, tills nästa gång jag blir galen på idioten   

Over and Out Suckers!