Det finns fruktansvärda föräldrar som använder sitt barn som maktmedel och medvetet förbjuder släktingar att träffa barnet bara för att hämnas på de vuxna!!

Tyvärr är det det oskyldiga barnet föräldern straffar mest, för hur ska ett litet barn förstå varför det helt plötsligt inte får träffa dessa släktingar som funnits där från dag ett?

Hur ska detta prägla barnet, att bli fråntagen sina favoriter?

Jag lider med detta barn!

Att använda sitt barn som ett maktmedel, en hämdaktion, gud det är så lågt!

(Lägre än glocalnet  )

Att dessutom stå framför sitt barn och skrika på en älskad släkting, och dessutom de grövsta orden kan ju verkligen diskuteras över hur pedagogiskt det är ur ett barnpersektiv.

Att det dessutom finns andra släktingar i barnets närhet vilka inte gör någonting(?) är skandalöst! Det finns inget som rättfärdigar ett sådant här beteende!

Att jag anser mig värdig att utrycka dessa åsikter beror helt enkelt på att jag själv aldrig har gjort likadant och skulle aldrig göra det heller, samt att det finns inget värre än att skrika framför sina barn.

Jag skulle dessutom aldrig förvägra mina barn sina släktingar, vad jag än skulle tycka om dessa. Det är barnens åsikter som är viktiga, så länge det inte förefaller fara för barnen, vilket det absolut inte gör i detta maktspel.

Men hur som helst tycker jag oändligt synd om denna förälder som beter sig på detta viset, det kan inte vara någon som mår bra innerst inne. Och jag hoppas att denna förälder vaknar upp en dag och tar sig en ordentlig titt på sig själv och sina handlingar.

Over and out Suckers!   

Visst är det så att när det gäller släkten så får man spotta och säga vad man vill om den, men när man hör andra som gör det så blir man lite arg, och i mitt fall...LEDSEN   

När det gäller denna familjemedlem så har jag hört så mkt otrevligheter att mina öron nästan trillar av, och visst, jag håller absolut med på samtliga punkter, och det mesta är sant, men det ska tilläggas att jag inte sagt något till någon

(förutom mina 100vänner  om jag ens har så många? nee skämt åsido, skojja bara) 

och därvid inte spridit några rykten vilket jag inte heller tänker ta på mig!   med tanke på att jag oftast blir anklagad även om jag är oskyldig!!!    jag som är så snäll go och ser ut som en      

Man undrar ju om släkten tror att jag är den enda med mindre trevliga åsikter?

Det konstiga med det hela är nämligen att när jag säger någonting som jag tycker, i mitt fall, som gynnar mig så undrar de vem som satt de grillerna i huvudet på mig??? Hahahahaha   De brukar liksom skyllas över på någon i min närhet och så blir de syndabockarna  

Hmm...man undrar ju om uppfattningen om mig är att jag är förståndshandikappad utan egna åsikter? För man kan verkligen tro det?

......förresten vad hände nu???? ....jag la in en egen åsikt? Ett mirakel har hänt! Tacka Gud! Ett under har skett!  Hallelujha!

Men jag har faktiskt en hel del exempel på olika händelser där jag blivit utsatt för förnedringar som skett och jag antar att jag skrivit om del av dem tidigare, men tyvärr så måste jag ju vara en snäll flicka och inte skriva om våra "familjehemligheter"  

So long Suckers!!