Är det ok att stänga in sig och tycka synd om sig själv, dra täcket över huvudet, stänga av mobilen, låsa dörren och strunta i att öppna om nån ringer på?

Får man tycka synd om sig själv eller räknas man som patetisk då?

För om det inte är ok så räknas jag som det sistnämnda  

men säg inget till nån isåfall.

Alltså jag förstår inte, på riktigt.   

Hur jag än vänder arslet så har jag det där bak. Mycket konstigt?

RUUUUMPAAA!

Vad jag inte förstår är varför vissa glider runt på bananskal och andra, bland andra jag, råkar ut för det ena bakslaget efter det andra...

Många har gångerna vart då jag (i tankarna alltså) vänt ansiktet uppåt, knutit nävarna och skrikit

V A R F Ö R! Vad har jag gjort för att förtjäna det hääääär!!!!   

Jag vet att man inte ska klaga och jag vet att det inte är bättre än vad man gör sig, men om det är så att man uttömt alla andra möjligheter och det iallafall inte blir bättre, ja... då vet inte jag???    (sorglig musik spelas nu i bakgrunden)

Men det är klart... inte ska jag vara så här negativ...

JAG TROR JU PÅ TOMTEN OCH VÄRLDSFRED   

OVER AND OUT ALL YA SUCKERS!

Usch jag har så jäkla mycket skolarbete att det känns rätt och slätt T R Å K I G T! 

I och för sig så vet jag inte om det nånsin är speciellt roligt? Mer ett måste.

Jag har så mycket tid att göra dom men så lite lust att prestera    it sucks!

Idag har jag dessutom haft den tråkigaste tristaste ointressantaste engelskalektionen ever!

En sån lektion där man bara sitter och stirrar på klockan och hurrar för varje avverkad m i n u t. Bläää!

 Efter den så var det matematik, roligt? Nä det är bara ett måste, och nu står svenska på schemat. Får snart, mycket snart gå hem, det är bara att hålla ut

Igår hade jag min dampsyster hemma hos mig som hjälpte mig att tapetsera i vardagsrummet. Det är tur att hon har så mycket energi, för mig alltså.

Det blev snyggt men det blev verkligen tydligt vilka skitmöbler jag har   stackars mig. Buhu. Fast det som är bra är ju att jag äntligen hittat lusten att städa och göra om hemma igen. Så nu står tapetsering i köket som nästa projekt tillsammans med ommålning utav vissa möbler, sen tror jag visst att soptippen saknade en del saker utav mig oxå så det är bara att samla ihop skiten och åka dit   

Ikväll står träning på schemat vilket känns bra, eller nått.

Nä vet ni vad, det här var väl ett av de tristaste inlägget jag gjort på länge, hujja mig. Men vad göra? Har tråkigt.

Over and Out Suckers!

....men till skillnad på andra så e r k ä n n e r jag att så är fallet. HaHa!

Tom och ledsen, konstigt egentligen hur saker och ting bara kan växla från upp till ner ganska omgående? Kände redan igår på eftermiddagen att det var dags att bli ledsen igen men den här gången gråter jag inte iallafall vilket är en tröst.

Klarade inte att gå upp i morse trots klockans ringande    men bättre sent än aldrig har jag hört nån käck jä-el säga nån gång (troligtvis jag själv  ). 

Undrar om jag är hörselskadad och totalt urkorkad btw?

Lyssnade på musik igår kväll när det helt plötsligt började knacka från min golv, som om nån stod och slog på det,  så jag höjde ju musiken lite till bara för att slippa höra knackandet ända till det ganska snabbt slog mig att det kanske var grannen under som ville att jag skulle sänka? Så jag sänkte och vips slutade det knacka från golvet! Haha! Så jäkla kul  

Var på Buzis igår med min Joline.

Vi var inne och lekte i nån inhängnad när jag plötsligt kände en stark bajsdoft   jag tittade runt på de två andra småbarnen med föräldrar som var där och undrade vad det var för en usel förälder som lät sitt barn åka rutchkana med bajs i blöjan??

Efter ett par minuter kommer Joline emot mig när jag börjar känna den där bajsdoften igen.

Det var ju från Joline!!   Snacka om att jag kände mig lite smått korkad som stått där och dömt ut de andra föräldrarna när det var jag själv som skulle skämmas!  

Vilken tur att jag inte hade öppnat munnen och sagt nått till nån av de andra föräldrarna! HaHaHaHa! Så typiskt mig     

Nä nu måste jag ta mig i kragen och lyfta på baken för att ta mig till skolan för en ny dag full av "äventyr" As if...

Over And Out Suckers!

Varför ska jag göra mig till?

Jag talar om vad jag tycker och känner, jag är mig själv och kör inte falsk markandsföring.

Så hur kan "denna människa" tala om för mig hur jag tänker och känner!!!??

"You ve been acting awful tough lately

smoking a lot of ciggarets lately

but inside you are just a little baby

its ok to say you have a week spot

you dont always have to be on top

better to be hated than love, loved for what you are not

you re vulnerable you re vulnerable

you are not a robot

you re loveably so loveably

but you are just troubled

Guess what! Im not a robot!"

Lördag eftermiddag, solen skiner, är nyss hemkommen och har redan lagt två omgångar patiens. Sjukt hjärndött...

Idag gick jag upp men jag vet inte om jag vaknat än? Tänk att det kan kännas så tomt inombords.

Pratade med en riktigt söt och go tjej i morse men det enda jag gjorde var att gråta. Trevlig jag är då  

Undrar om jag åkt på gråtsjukan? Finns det nått som heter så ens?

VEM FAN HAR SMITTAT MIG ISÅFALL!!!???   

Det här är ju värre än halsfluss för jag kan ju inte ens visa mig för folk utan att börja gråta... Jag har liksom känt de här bacillerna florera i kropppen sen i tisdags men när det bröt ut så visste jag inte att man kunde gråta så här mycket?

Tar det nånsin slut? Jag kan ju inte ens peka specifikt på vad det är som gör mig så ledsen?

For the record... JAG ÄR INTE DEN SOM GRÅTER!!!!

Provade ta dubbel dos alvedon förut, men inte hjälpte det  

Undrar om hostmedicin är bättre? Fan man vet ju inte förrens man har provat Hahaha!

Nä nu ska jag ta och dränka mig i ån, eller vad säger jag? Det kanske räcker med att dränka sig i mina tårar?   

Hur som helst så hoppas jag att detta tillstånd är övergående för det här var ju inget lördagsnöje direkt   

Over and Out Suckers!

Jag är så less! F-bannat less!

Jag är less på att vara glad för alla andras skull!

"O vad roligt!"

"Kul för dig/er!"

"Grattis!"

osv...osv osv i all det oändliga!

Blä! Det står mig f-n upp i halsen!

Vissa tar mycket för givet.

De som inte tänker på hur bra dom har det.

De som har hälsan i behåll.

De som tänker väldigt väldigt väldigt mycket på sig själva.

Och de som tycker att de gjort årets välgärning när de skickar på en annan nått de själva inte ens vill ha. Klappar sig själva på axeln och ler stort.

Listan kan göras hur lång som helst...

Jag pekar inte ut nån särskild person bara så ni vet, och jag är absolut inte missunssam.

Jag är bara så himla jätteledsen, ledsen över att vara ett fu-ing j-la välgörenhetsfall som inte ens har hälsan i behåll och till och med är begränsad inom vissa områden.

Jag är bara så ledsen, och för er som inte tror att jag kan vara det så kan jag tala om att bakom mitt hysteriska skratt så är jag ofta väldigt ledsen, jätteledsen.

Jag är inte den som sitter och tycker synd om mig själv och gnäller i det oändliga och jag vet att det inte är bättre än man gör sig.

Jag behövde bara skriva av mig nånstans.... och det känns säkert bättre om en halvtimme eftersom jag har stora problem med att vara ledsen särskilt längre.

Vart finns nyttan i att tycka synd om sig själv ändå?

Ingenstans!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

...drastiska metoder!

Jag har 12 kr kvar på mitt konto, mitt aktivitetsstöd har sjunkit till 65%....inte roligt. Så nu ska jag berätta en liten historia för er   

Tänk er mig ståendes utanför Åhlens en kulen grå höstdag med duggregn. Jag har  en sliten mörkgrön regnkappa med ett stort hål på axeln och trasiga loafers i stl 45 (det var de enda par skor jag hittade i soptunnan) håret hänger i våta testar kring mitt grådaskiga ansikte, i stort behov utav att tvättas förstås. Mina tårar rinner tillsammans med regnet sakta ner för mina kinder tillsammans med den icke vattentäta mascaran jag snott på Lindex dagen innan och på huvudet har jag knutit en icakasse med instoppade reklamblad för att inte frysa om öronen.   

Nedanför mina fötter har jag ställt en gammal konservburk vilken innehållt bruna bönor en gång i tiden. Jag står och sjunger psalmer från bibeln som prästen i Nicolaikyrkan gett mig.

Jag vet inte ens om jag sjunger rätt melodier då jag aldrig varit en hängiven kyrkobesökare direkt. Den visa jag sjunger mest är "Den blomstertid nu kommer" för den kan jag ju. Den kanske inte är så passande att sjunga en kulen höstdag, men jag måste ju försöka humöret upp och försöka tänka positivt, alltså så står jag och tänker på sommaren, eftersom det är varmare då och jag slipper frysa.

Mitt hem är där jag får vara ifred, den sista tiden hade jag sovit under en gran ovanför Lasarettet.

Jag står alltså utanför Åhlens sjungandes med min halvfalska sångröst, en del som går förbi struntar i mig och andra slänger ner ett par småkronor i min brunaböner burk. Min enda förhoppning är att få ihop till ett mål mat för dagen. Jag har inget hem, inga pengar och inget hopp om framtiden.  

Visst låter detta sorgligt? Och tänk på hur illa de där loafersena skulle se ut på mig och glöm för allt i världen inte icapåsen på huvudet!   Ni ska också betänka över hur illa jag sjunger, och vill ni höra psalmer ute på stan när ni är ute och shoppar? För visst är alla dessa sorgliga tiggare på stan rätt irriterande?

Har ni hört den där reklamen i radion? Ni vet den där man ombeds tänka på hur det skulle kännas om  där 50-lappen i plånboken plötsligt var borta? Och hur det skulle kännas? Kan ni leva med det?

Ja och det är dit jag vill komma nu, om ni nu känner att ni kan vara utan den där 50-lappen (ja gärna mer förstås   ) så ska jag ge er mitt kontonummer     

Over and Out Suckers!

...den enda sanna glädjen    Eller hur Kristin!!!

Var barnvakt igår, men men men på vägen dit utanför syrrans hus så drattar jag plötsligt på ändan. Dunk sa det. I ärlighetens namn så blev jag så förvånad (jag var jättestressad och det var strax innan sju på morgonen) att jag låg platt där mitt på vägen i minst 60sek innan jag reste mig. Jag hann både fundera på om nån såg mitt oviga fall och -VAD HÄNDE??!!   

Ja jag reste mig upp iallafall och sprang uppför trapporna till syrran, för jag var ju lite sen i vanlig ordning HAHA!   

Öppnar dörren bara för att upptäcka syrran står där dubbelvikt och garvar. Jag fattade ingenting? Vad var det som var så roligt? (Ja jag var trögtänkt, men fortsätt tänk på vad tidigt det var på morgonen!)   

Mellan halvkvävda fnissningar klämmer hon fram att hon stått i fönstret och kollat efter mig och naturligtvis sett mitt eminenta fall. Hon tyckte det såg så roligt ut. Dessutom hade jag ju bara legat där på marken som ett fån innan jag raskt ställde mig upp som om ingenting hänt och gått in genom porten.

Men ja, ja nu pratar vi ju om MIG, klantskallen! -Jag erkänner!     

...och som vanligt bjuder jag på mina misstag och fel...

Det roliga i det här att på kvällen när jag träffar henne igen så berättar hon hur roligt hon haft hela dagen åt mitt fall och hur hon berättat det för folk och hållt på att garva ihjäl sig. Själv säger jag bara -Det är ju kul att man kan glädja folk!  

Slutkontentan utav detta är just som jag skrev tidigare "Skadeglädjen är verkligen den enda anna SANNA glädjen"   

Over And Out Suckers!!