Jag är så less! F-bannat less!

Jag är less på att vara glad för alla andras skull!

"O vad roligt!"

"Kul för dig/er!"

"Grattis!"

osv...osv osv i all det oändliga!

Blä! Det står mig f-n upp i halsen!

Vissa tar mycket för givet.

De som inte tänker på hur bra dom har det.

De som har hälsan i behåll.

De som tänker väldigt väldigt väldigt mycket på sig själva.

Och de som tycker att de gjort årets välgärning när de skickar på en annan nått de själva inte ens vill ha. Klappar sig själva på axeln och ler stort.

Listan kan göras hur lång som helst...

Jag pekar inte ut nån särskild person bara så ni vet, och jag är absolut inte missunssam.

Jag är bara så himla jätteledsen, ledsen över att vara ett fu-ing j-la välgörenhetsfall som inte ens har hälsan i behåll och till och med är begränsad inom vissa områden.

Jag är bara så ledsen, och för er som inte tror att jag kan vara det så kan jag tala om att bakom mitt hysteriska skratt så är jag ofta väldigt ledsen, jätteledsen.

Jag är inte den som sitter och tycker synd om mig själv och gnäller i det oändliga och jag vet att det inte är bättre än man gör sig.

Jag behövde bara skriva av mig nånstans.... och det känns säkert bättre om en halvtimme eftersom jag har stora problem med att vara ledsen särskilt längre.

Vart finns nyttan i att tycka synd om sig själv ändå?

Ingenstans!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!