Herregud min skapare, jag orkar inte mer!

Har bara lust att skrika "Lämna mig ifred!" men så funkar ju inte livet alla gånger.

Förra veckan var jag barnledig men fick flänga runt som en spottspoling iallafall. Gårdagen var en mardröm.

Syrran hade bilen igår och en massa tider hade jag att passa så det var ju till att gå överallt.

Gick till skolan.

Slutade tolv och gick och åt på kina med Nadasja, in på Bissarnas, hämta mina skor hos skomakaren, kolla vinterstövlar till Saga.

Kl 14.00 skulle jag vara på Åsidan, fick gå direkt därifrån till Bagaregatans VC för "Sluta-Röka-Mötet", gick upp på Öster till Syrran för att hämta bilen, skjutsade hem Carla till Stenkulla, hem för att hämta Saga med kompis och skjutsade till teatern, hämtade upp syrran och vidare till Citygross.

Kom hem halv sju, fick börja förbereda middagen.

Kl 19.00 var det dags att ta bilen igen för att hämta flickorna på teatern, skjutsa hem kompisen.

Hem igen för att göra klart maten. Äta/plocka undan/ diska.

Ut i förrådet och leta fram skridskor och hjälm. Skridskoprovning.

Se till att barnen kom i säng. Somnade inne hos Juliet. Vaknade och gick och la mig i min säng.

Nu sitter jag i skolan och tänker på allt jag ska göra idag, stress stress stress.

På luncen måste jag iväg och handla skridskor, termobyxor, pyssel och pepparkakshus.

Slutar 14.00, direkt hem för att städa undan efter morgonstresset. 15.00 kommer M-L. 15.30 måste jag hämta kidsen i skolan och så vidare hem för julpyssel.

Direkt när M-L gått vid halv sextiden är det dags för matlagning. Men efter detta så kanske jag får en stund över att pusta ut innan det är dags för läggning utav barnen så jag kan stupa i säng...

Och bara så alla vet så tänker jag inte gå utanför dörren i helgen om det inte brinner eller nått   

Over and Out Suckers!!!

Vaknade halv sju i morse, varför det? Jag fick ju sova hur länge jag ville idag    Typiskt....

Försökte smyga så gott jag kunde då jag har lilla Jenny här, man måste ju visa hänsyn. Tydligen visade jag en himla bra hänsyn då hon inte vaknade förrens efter  tre Hahaha   

Jag hann både se på film, skjutsa Sonny till tågstation, åka ner på centrum med syrran och Rogge för att komma hem, äta, se mer film och plocka undan lite. Flickorna kom hem en sväng, Saga hade bara gymnsastikskor på sig!!! De är hos sin pappa den här veckan och att han inte reagerat är under all kritik   tog fram ett par andra skor till henne så hon kunde byta. Min lilla tös   

Skjutsade flickorna till sin pappa, igentligen kumde de ju gå men de bad så snällt. Hämtade Roger så han fick övningsköra en sväng. Åkte sen hem och hämtade Jenny för att fara vidare till syrran där jag skulle vara barnvakt till Joline, vilket gick strålande. Dessutom så gillar hon ju Jenny plus att Rogge dök upp en sväng med käk   What a guy!

Syrran kom hem vid elva och vi åkte väl därifrån en timme senare.

Alltså så har detta varit en helt vanlig dag i mitt liv, en var det hit och en var det dit. Det spelar ingen roll att jag inte planerar nått utan saker och ting brukar ha en förmåga att dyka upp under dagen   

Jag önskar att jag någon gång bara kunde få sitta och ha tråkigt, spelar ingen roll om jag skulle vara ensam eller ha sällskap men det kunde ju få vara himla nice att bara få sitta hemma nån gång men det är väl bara i mina drömmar   

Men hur som helst så är det ju ändå roligt att vara behövd tycker jag   

...imorgon är en ny dag med massa på schemat och det kommer säkert mer   

Nä.... nu ska Jenny och jag glo på TV, får se vem som somnar först, det är säkert jag hihi

Over and Out Suckers!!

 Ja det är precis vad det är att behöva tänka på pengar. Alltid dessa jävla pengar. Kul när man får dom men deprimerande att inse hur lite man har   

Som vanligt får jag alltså en sjukt fattig jul. Jag älskar julen med blir alltid deppig när jag inte har några pengar. Men jag är nog inte ensam om att känna så här.

Jag har iallafall sökt ett par fonder och hoppas att det kommer in nått nu i början utav december så jag kan ge mina barn julklappar.

Det vore ju attans om ingen skulle gråta en skvätt efter att ha läst mitt personliga brev, grymt ledsamt.

Tyvärr är allt sant också.

 Jag har drabbats utav så mycket motgångar i mitt liv att jag skulle kunna skriva en riktigt tjock bok om skiten. Olyckor, psykopater, sjudomar etc etc.. och på grund utav dessa saker har min ekonomi rasat..

.Livet är bra orättvist ibland tycker jag.

Man skulle ju kunna tycka att "han där uppe" kunde dela ut bekymren lite jämt fördelat istället för att kasta all skit på några få utvalda?

Köpte nya dubbdäck för ett tag sen, hade dom på i ungefär 3 veckor så small ena framdäcket, inget som gick att laga förstås...

Dessutom så är bromsskivorna vinda och behöver bytas och då byter man ju naturligtvis bromsklossarna också. Ja det är väl för tur att man är "miljonär"   

En fras som man hört till leda är ju "Det du inte dör av gör dig starkare" även fast det stämmer är det svårt att känna sig gladare för det.....liksom.

Men jag måste ju påpeka att förutom detta pengaproblem så mår jag faktiskt riktigt bra   

Over and Out Suckers!!

Här sitter jag hos syrran och vabbar med Joline, hon är både snorig, har feber och är allmänt kinkig. Men hon är ju söt iallafall   

Positiva tankar brukar ju göra saker och ting bättre, eller nått.

Ska snart iväg till Helen och betala mina räkningar, vilket alltid är lika roligt   

Varje gång känner jag ett enormt obehag och vill bara gå därifrån men när det är klart och jag vet hur extremt lite!!! pengar jag får så kommer man till en acceptans och gå därifrån med lite lättare sinnesstämning. Inte för att det känns kul men det känns iallafall inte obehagligt längre iallafall.

Livet som ensamstående är fruktansvärt förödande för min ekonomi. Men man kan ju inte bo ihop med någon för ekonomin, vilket jag gjort förut, men det är inte värt det. Hellre fattig och glad än bättre ekonomi och att man vantrivs hemma.

Har bott ihop med en riktig nöt en gång, med det fina smeknamnet "ÄckelPäckeln" Haha! Försökte stå ut bara för ekonomins skull, men så här i slutändan så kan jag ju inte påstå att det var värt det direkt   

På tal om smeknamn, jo jag har nog gett alla mina ex "underbara" smeknamn Hahaha!

Tråkmånsen, Psykopaten, ÄckelPäckeln och Fuckface

Nää...nu har jag en liten tjej som pockar på min uppmärksamhet.

Over and Out Suckers!

Helt otroligt vilka patetiska människor det finns därute man slutar aldrig att förvånas.

Hahaha!   

Fakta; Det finns folk som påstår att de inte hävdar sig men likväl gör det.

Det finns folk som aldrig ger sig, men varför slösa tid på något/någon som inte spelar någon större roll?

Nej, inte gör jag det iallafall   

Muuuuhaaa!

Mot öändligheten och vidare!!

Dagen har gått i rasande fart.

Den började med att jag blev väckt 05.30 utav att tvn sattes på, Barnkanalen....

Usch... när man inte får sova sin tid så blir man typ irriterad.

Men jag tycker att jag ska ha en stor eloge! Jag varken visade eller sa något :)

Hallelujha för mig!   

Iofs så kände jag mig utsövd när jag vaknat till liv så det fick väl gå an den här gången.

Hade tänkt gå till apoteket idag för att köpa hörselproppar men det har inte funnits någon tid till det idag. Så det får väl bli en till morgon med tidig väckning och bolibompa   men nu är jag införstådd med det iallafall.

Klar och färdig för skolan så var jag tvungen att åka hem först för att hämta min skolväska och plocka upp Nadasja. Engelska lektionen däremot vart dryg, då hade jag blivit trött..

Kafferasten försvann i ett jehuj (jag babblar för mycket) sedan var det dags för svenskalektion. När lektionen var slut kl tolv så skjutsade jag Marre till hennes pappas jobb, hon skulle hämta pengar.

Sen åkte jag till ockle och hälsade på Jenny. Hon var ledsen, vilket jag kan förstå när hon berättade vad som var fel, så en stor KRAM till min Fina   

Helt plötsligt ser jag att kl är 13.40 Panik! Hade tid till VC till två så jag fick köra som en jubelidiot tillbaka till Nypan. Vart fem min sen men jag kom i allafall.

Sen var det dags för nästa VC där "sluta-röka-kursen" som var mellan 15.30-17.00, men jag var tvungen att sticka kvart i fem då jag lovat att ta Nora eftersom Rogge hade tid hos tandläkaren.

Har precis varit ansvarsfull och "lagat" mat till henne, PanPizza Hahaha!

Men gud så tråkigt det är att höra "Du bestämmer faktiskt inte" "Nej det tänker jag inte" "Jag får det för pappa" " uuu...det kan verkligen vara en påfrestning.

Jag längtar faktiskt tills den berörda pappan kommer, och det gör han visst nu hör jag  

 med mat med sig oxå, vilken eminent karl jag har minsann! Helfabrikat   

Ska väl äta, åka hem och hämta vinterjackan och sen ställa min bil utanför syrran så hon har nått att åka i till sin skola i Norrköping imorgon.

Själv får jag använda mina ben resten av veckan, tröstar mig med att jag får välbehövlig motion.... men jag kommer antagligen frysa ihjäl   stackars mig.

Ja ja.... over and out Suckers!!!

....efterdyningar.

Joline är hemma nu, jag var och hämtade kristin och henne i förmiddags, hon har fått permis till imorgon och händer det inget mer i natt så behöver hon inte åka tillbaka imorgon, utan blir utskriven. Kristin har fått med sig stesolid ifall det händer igen och fått rådet att alltid ge alvedon om hon har feber, samt kyla ner henne då hon ligger i riskzonen att få kramper igen om febern blir för hög.

Men jag hoppas att det aldrig händer igen.

Tänk om personen jag pratade med när jag ringde 112 hade frågat om jag hade stesolid hemma, vilket jag har då jag själv är epileptiker, då hade jag ju kunnat ge henne det på en gång och besparat både henne, Kristin och mig själv en hel massa skräck.

Men det kanske inte är så vanligt att folk har det hemma i och för sig, men de kunde ha frågat.

Skräcken i att hålla i ett litet barn (som känns som mitt eget dessutom) är fruktansvärd. Ett litet barn som krampar, rullar med ögonen, kippar efter luft och blir alldeles blå om näsa och mun.

Ett barn som helt plötsligt efter tio minuters krampande helt plötsligt blir alldeles slapp i kroppen och inte ger ifrån sig något livstecken.

Detta önskar jag ingen.

Usch jag sitter och skakar tänder för jag fryser så. Antar att det är för att chocken släppt nu?

Vad konstigt man beter sig när man hamnar i chock?

Igår när Joline precis börjat krampa och jag sprungit och väckt upp Kristin, ver det som om jag gick på autopilot. Båda två är vi skräckslagna över att hon håller på att dö i mina armar, men ändå... Jag frågar Kristin helt lugnt "Om vi kanske ska ringa akuten???" varav hon svarar "ja .....det kanske är bra om vi gör det???"

Jag vet inte, men det känns nästan som om det är tabu att ringa akuten? Som om man vore fånig? Även fast det här var på allvar så tvekade vi att ringa?

Fel i huvudet? Svar; JA.

Och när jag mitt pucko ringde till akuten, blev jag förvånad utav att de svarar så snabbt att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga i ett par millisekunder (man hinner liksom tänka en hel massa på typ en sekund) innan jag hittar målföret och säger vad det gäller.

Jag skämtar inte när jag säger att mitt tonfall lät som om jag pratade om vilket vackert väder det vart, fast det vart tråkigt med mulet väder.   

........och nu fryser jag......och fryser.....

Jaha, hur ska jag kunna somna om nu......?

Min syster och systerdotter sov över här i natt, och jag tyckte att syrran skulle få sova ut så Joline fick sova bredvid mig i natt. Vanligtvis sover jag väldigt tungt men när jag sover bredvid Jollsan sover jag rätt dåligt, dvs lätt. Tur var det, halv två nu inatt så vaknade jag av att Jollsan låg och krampade, hon fick ingen luft.

Jag skrek på syrran i panik,  sliter upp Joline och springer in i sovrummet där hon sover. Medans jag håller i Joline är det enda jag kan tänka på är "nu dör hon, jag håller henne i min famn och nu dör hon och jag kan ingenting göra" det var fruktansvärt. Ringer 112 och medans jag har sköterskan i luren ser jag hur hon blir alldeles blå runt näsa och mun, och helt plötsligt blir hon alldeles slapp.

Ambulansmännen dyker upp strax därpå (tur att jag nästan bor vid lasarettet) han känner på Joline, märker att hon är brännhet, tar av henne kläderna och går ut på balkongen med henne. 

Kristin åker med ambulansen till sjukan och jag tar bilen och kommer efter.

Tydligen kan små barn, hon är 1 1/2 få feberkramper, men hon är nu på väg upp till barnkliniken för observation. Kristin åkte med henne och själv åkte jag hem. Jag ska sova nån timme och sen åka efter.

GUD SÅ RÄDD JAG VAR