Jag försöker så gott jag kan att planera mitt liv, fast jo jag vet... "-Jag är ingen planerare" men det finns ändock saker jag har som mål att genomföra, men det jag oftast faller på är att jag blir sjuk, och jo då menar jag att när jag väl tar tag i min träning igen efter pauser (pga av sjukdom) så blir jag sjuk!! Igen och igen. Bläää!

Så alltså, jag är nu sjuk, ja mer än vanligt, tro mig det är möjligt! Hahaha!

I maginfluensa om nu nån inte visste det    som tur är så är den lindrig och jag hoppas att jag är "fit for fight" imorgon igen   

Asså shiiiiit! Jag är så stolt över alla mina barn! Kloka och välartade så att säga. Det är med stolthet i rösten jag tar på mig all kredit för deras uppfostran! Pappan till flickorna var ju inte helt närvarande, eller vad säger jag??!! Jo, när det passade honom förstås. Åsikterna emellan oss går ju dock isär   men numer har han dom varannan vecka iallafall.

Men det är ändå mest tack vare mig att de är de fina flickor de är! Så det så!!

Min son däremot har en ordentlig pappa, och hos honom har sonen min vuxit upp, så där kan jag inte ta åt mig så mycket utav äran, men det är T U R att han ärvt sin mors sjuka humor iallafall Hahaha!

Älskar mina barn sååå otroligt mycket!!!   

Antar att jag måste ta mig till skolan imorgon, har liksom inte tid att vara hemma, jag missar så mycket då och om jag inte minns fel skulle vi ha yoga då?

"Mitt minne inte bara sviktar, ibland är det helt borta"   

...och med det tar jag farväl för denna gången!

Over and Out Suckers!

Det var nog längesen som jag upplevde en sån genombra helg som jag gjorde med denna. Vet egentligen inte vad det var som gjorde den så speciell, men jag var på bra humör och omgavs av underbara vänner iallafall. Dessutom så har ju min syster Johanna bott hos mig till och från ett par veckor och det gör ju oxå sitt till   

Tyvärr, eller kul för henne, så sticker hon till Nya Zeeland på fredag på praktik i fyra månader. Inte är jag avundsjuk inte, nä nä   

Jag och mina flickor kommer sakna henne jättemycket    men har vi tur så kommer hon tillbaks och bor hos oss till sommaren, hoppas   

Fredagen inleddes med städning när jag kom hem, men så plötsligt ringde världens bästa Mickis och ville komma förbi.

När hon kom så visade hon mig nått som inte var så roligt för mig på en sida på internet. Men jag tycker att jag tog det rätt bra iallafall även om jag fortfarande förföljs utav tankar kring det jag fick se    har inte bestämt mig riktigt hur jag ska tackla det. Det kändes och känns overkligt, men ändå väntat, tråkigt att säga men så är det. Kan tyvärr inte skriva vad det är men personen det berör VET. Det räcker för mig.

Däremot är jag glad att jag har en sån omtänksam vän i Mickis, Du är fantastisk!   

Efter ett samtal med Nadasija kom vi överens om att träffa henne på det fashionabla "Brandkärrspizzan" jag vet, bli inte avis nu    där vi träffade Nadasija och delade på en pizza. Två killkompisar till N gjorde oss sällskap. Jag fick en jättefin kofta utav N, tack igen!   

Det hela avslutades med en tur till "Maxi" där vi inhandlade onyttigheter innan vi sa adjö.

Lördagen sov jag lite längre än vanligt sedan var det bara att hoppa upp för att ta mig till "Ockle" för att hämta Jenny och hennes son som skulle hem till Järna. Efter det var det födelsedagskalas hos min syster Kristin, vilket var trevligt och tårtan var suverän, hon hade bakat själv! -Du är så duktig syrran!" Hon hade gjort hur många marsipanrosor som helst så att barnen skulle slippa bråka om dem   

Vid femtiden var det dags att vända kosan hem och göra oss iordning för vår tjejfest. Så jag måste väl säga att det var lite stressigt men ändå helt ok.

...bryter här för tillfället för nu måste jag laga mat, booooring men så kan det vara.

Kraaaaaaaaaam!!

Vad folk säger eller utger sig för att vara, kan vara en illusion - man blir lurad, eller låter man sig luras för att man mår bra utav det?

Men hur som helst så slutar det ju i besvikelse, om man nu misstagit sig på en person så att säga.

I andra fall kan ju allt bero på ett missförstånd oxå....om man har tur.

Jag vet inte om jag är naiv?

Godhjärtad?

Bara korkad?

Det finns folk som jag faktiskt tycker om men som ibland/ofta gör mig besviken, och frågor jag ställer mig är

"varför hoppas jag?"

och

"varför ger jag inte bara upp och går därifrån?"

Det enda försvaret jag har (ja man vill gärna gömma sig bakom förklaringar) är att det finns sidor som glimtar fram ibland, sådana jag tycker om med personen som gör att jag inte tappar hoppet.

Eller jo, jag tappar hoppet och blir irriterad/sur bara för att det ska tändas igen när personen visar den "goa" sidan igen... helt oförhappat.

De "ger mig nått" för att sedan "sätta upp kalla handen" sluter sig helt enkelt/stänger dörren.

Det finns också folk jag tycker om - de som ger mig nått tillbaka, samt folk vilka suger energi eller såna jag bara inte tycker om. De 2 sistnämnda väljer jag bort och väljer att inte ha i mitt liv - enkelt.

Men de jag började skriva om är folk jag inte riktigt vet vart jag ska placera?

Vill inte stanna men vill inte heller gå?

Är osäker på om det får mig att må dåligt, bli sur eller om jag egentligen bara accepterar det eftersom dessa människor ändå ger mig något?

Antar att det är en blandning?

Sanningen att säga så är det en del saker jag bara inte vet om det får mig att må bra eller dåligt och fram tills det får jag väl fortsätta i samma spår...antar jag.

Bläää....

Over and Out Suckers!

Jaha, då sitter jag här igen...

Har rast i ett tag till, har haft det sen halv tio och det finns ju inte så mycket att göra direkt här på skolan, förutom att sitta i cafeterian och häcka vilket jag inte har så stor lust till idag då.

Gick in på min hotmail, vilket jag inte gjort på länge och fick rensa bort typ 200 mail, bara reklam... Blää...

Men nu är det gjort iallafall   

Snart har vi det vanliga fredagsfikat, är inte sugen på nå gotter men det brukar vara trevligt iallafall.

På musikgruppen i morse så frågade min lärare om jag fått mycket julklappar eftersom jag vart så snäll, tyvärr var jag tvungen att säga nej.

Så vi kom fram till att tomten är en fet gubbjävel haha!

Det är ju ingen ide att vara snäll om man inte får nått för det, av tomten alltså   

Ska klippa håret imorgon, tid är redan beställd och nu står jag i valet och kvalet hur jag ska göra? Klippa av mig håret för att få fram lockarna, alltså inte kort men kortare. Eller klippa topparna, luggen och spara ut långt?

Det är allvar det här, i håret sitter personligheten jue.

Eller nått.

Satsar nog på det sista tror jag, men då måste jag ju platta håret dagligen... är igentligen rätt trött på mina lockar, jag ser ju så jäkla snäll ut i dom. Fast är jag lockig så behöver jag inte lägga ner nån tid på håret, det sköter sig självt så att säga.

Det är dumt att se snäll ut, ger ett felaktigt intryck liksom. Vill ju vara hård och tuff. Haha!

As if typ.

Vilka allvarligt seriöst problem va?

Naaa... måste sluta nu... trött på att skriva om mitt "allvarliga" problem med håret nu   

Over and Out Suckers!

Börjar halv nio med "skönsång" i skolan :P

Vi har alltid friskvård på fredagar där man får välja olika aktiviteter och jag har då valt körsång, och jag kanske inte är nått proffs direkt Hahaha.

Känner att jag har lite extra tid idag innan skolan börjar då mina barn vaknade upp med feber och ont i halsen. Så jag slipper alltså skjutsa dom till deras skola först.

Tur de är så pass stora nu att jag kan lämna dem ensamma, jag är ju inte långt bort om de vill jag ska komma hem.

Ibland är jag inte så säker på att det är så himla lyckat att öppna truten och påstå/lova saker innan jag säger det    i måndags när vi pratade om alla som slutat röka i skolan så fick jag ju frågan om jag slutat. Hmm.... jag hade ju halverat mitt dagliga intag sedan i höstas iallafall... men "duktig" som jag är så kastar jag ur mig att "Men jag slutar i morgon" så ja... då var jag ju tvungen att hålla det.

I och för sig så är det ju positivt då jag inte tror att det finns några "bra" tillfällen att sluta, igentligen.

Har lyckats hålla mig rökfri i två dagar nu, förutom i tisdags då jag fuskade med 2st innan jag la mig    men igår rökte jag ingenting.

Ska försöka låta bli idag också, fan varje dag är ju en utmaning! Men jag ska klara det!

Det är ju så positivt att avstå från rökning; Du sparar pengar, du stinker inte rök, du slipper få rökrynkor, slipper slemhosta och blir inte lika ofta drabbad utav infektioner osv osv osv

Måste peppa mig liksom.

Måste iväg till skolan nu...

Over and Out Suckers!

...i nått som kallas M I T T liv.

Det är ju meningen att det är J A G som ska sitta vid rodret och styra, men attans... tyvärr gäller det inte alltid. Det värsta är att jag inte ens vet om jag låter mig styras eller om det är så att jag vill styras alla gånger. Jag blir förvirrad utav detta dilemma, antar att jag får återkomma senare med ett vettigt svar, ett som jag verkligen kan stå för.

Så tills vidare får jag väl pendla mellan att vara passagerare och förare.

Så det kan vara ibland tror jag, men Jag Vet att jag funderar alldeles för mycket ibland.

 Kanske ska gå ett sjustegsprogram ellet nått?  

Har en kvinna i mitt liv, en hemterapeut, som säger att det är så häftigt att jobba med mig eftersom jag har en så stark vilja att förändra mig och att jag verkligen gör det också. Sedan sa hon till mig att sedan hon började jobba med/hos mig så har det hänt hur mycket som helst med mig. Vilket var roligt att höra.

Hon var hos mig idag, men tyvärr så träffas vi för sista gången nästa vecka sen avslutar vi hennes uppdrag hos mig.

(Lång historia, orkar inte dra varför jag haft henne)

Hon har hjälpt mig oerhört mycket och jag är oerhört tacksam över den coaching och bearbetning jag fått.

Förutom att jobba som familjebehandlare så jobbar hon också med misshandlade kvinnor vilket vi ägnat mest tid till att jobba med. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag ska hantera den "aktuella människan".   he he

Jag kommer att sakna henne faktiskt   

Bye bye Suckers!

Herregud... här kommer jag, fröken "Drama" och med det menar jag att det som ibland kommer ut ur min utsööööökta mun kan tas på allvar när det kanske inte alltid är meningen att det ska göra det Tuff Shit! HiHi.

Hmm..... vad menar jag med detta då?

Jo det ska jag tala om   

Har en benägenhet att slänga ur mig saker på ett sätt som får folk att bli alldeles förskräckta.

Ett praktexempel är detta...

För ett par år sedan då jag var fortfarande var sjukskriven, så ville jag verkligen ut och göra någonting.

Jag var sååå trött på att vara sjuk och gå hemma och var beredd på att göra precis vad som helst bara för att komma hemifrån, tom prostituera mig (Hehe) bara för att bryta tristessen!

Nääää skoja bara, men vem har inte tänkt tanken då pengarna lyser med sin frånvaro   

Men till åter till saken då...

Jag ringde upp min handledare på FK och frågade hur långt de kommit i mitt ärende sedan jag sist pratade med dom. Kvinnan säger då till mig att det kommer att ta tid innan de kan ge mig ett svar, vilket jag parerar med;

"Om jag inte får komma ut och göra nått omgående tar jag livet av mig!" (i skämtsam ton)

Men med detta uttalande menade jag ju inte bokstavligen utan jag försökte ju bara påtala hur viktigt det var för mig att avbryta min sjukskrivning!

Men jaja...jag fick då ett långt anförande om vilken obehaglig situation jag hade satt denna kvinna i, och förstod jag inte allvaret med att säga en sådan sak??

Bla bla bla....osv osv....

Men idag... ja ok det kanske jag inte skulle ha sagt då, men hallå???

Jag skulle ha låtit bli att vara så mycket Jag, jag skulle ha varit lite mer byråkratisk eller nått....hmm...

(Fast de sista meningarna här skrev jag inte, för jag har aldrig fel, är det inte så eller?   )

Tröööök kärring...... måste man ta allt så allvarligt... jag ville bara att hon skulle förstå min situation.

Men jo och ja, med detta menar jag att ibland är väl inte allt så himla genomtänkt som jag häver ur mig, fast jag antar ju att folk förstår när jag menar allvar eller inte.

Samma är det ju när jag skriver här, ibland är väl inte allt så genomtänkt, jag skriver ju oftast bara ner vad jag känner just då.

För stunden.

Sen trycker jag på spara inlägget fort som attan innan jag ångrar mig för att sedan logg ut, vilket jag kommer göra nu!

Over and Out!

...me from inside.

All the stories are over, chapters are done, all this chaos around me, always alone. Why did i see burning fires in your eyes?

How could you let me end up in this.

Well I dont knowe. The rose I hold, wont seem to grow.

So what have you done?

What are you hiding?

What are you holding on?

This side of me is gone, its killing me inside.........

Älskar låten

Plan Three, What have you done

Kan känna igen mig i vissa textrader....

Vad som hänt har hänt och är redan gjort.

Mitt upp i allt så känner jag mig alltid ensam. Ensam i allt jag gör även om jag vet att jag inte är det. Ensamhetskänslan är någonting som ibland äter upp mig inifrån och ut.

Min tystnad tar död på mig inifrån och ut.

Lyckan jag håller i tycks inte växa hur mycket jag än försöker.

Vad har jag gjort med mitt liv? Varför "gömmer" jag mig själv, visar en sida men känner och gör nått annat.

Vad håller jag fast i?

Vad har jag gjort med mig själv? Varför tar jag inte bättre hand om mig själv?

Jag vill gärna skylla på någon annan, ingen speciell utan vem som helst. Varför tog ingen hand om mig bättre än så här?

Varför är jag så duktig på att ta hand om alla andra med inte mig själv?

Idag vaknade jag upp till en usel dag... en ledsen dag. En dag då jag känner mig fruktansvärt ledsen och ........... ensam. Ensam med mig själv och mina känslor.

Depp...depp....deppardag.

Ingenting är roligt, finns inget att skratta åt. Och jag som alltid hittar nått att skratta åt i allt elände juuueee......

Kanske ska stoppa huvudet i toan och spola? En tanke som alla andra.... men nääää...det låter bara äckligt...

Ett steg närmare kanten är jag iallafall.

Vill ingenting, men igentligen allting, fast näää ingenting.

Kanske ska hoppa i ån? Den är nära iallafall....

Vaknar väl till om inte annat blääää......

uuuuuuuu eller öööö?