...i nått som kallas M I T T liv.

Det är ju meningen att det är J A G som ska sitta vid rodret och styra, men attans... tyvärr gäller det inte alltid. Det värsta är att jag inte ens vet om jag låter mig styras eller om det är så att jag vill styras alla gånger. Jag blir förvirrad utav detta dilemma, antar att jag får återkomma senare med ett vettigt svar, ett som jag verkligen kan stå för.

Så tills vidare får jag väl pendla mellan att vara passagerare och förare.

Så det kan vara ibland tror jag, men Jag Vet att jag funderar alldeles för mycket ibland.

 Kanske ska gå ett sjustegsprogram ellet nått?  

Har en kvinna i mitt liv, en hemterapeut, som säger att det är så häftigt att jobba med mig eftersom jag har en så stark vilja att förändra mig och att jag verkligen gör det också. Sedan sa hon till mig att sedan hon började jobba med/hos mig så har det hänt hur mycket som helst med mig. Vilket var roligt att höra.

Hon var hos mig idag, men tyvärr så träffas vi för sista gången nästa vecka sen avslutar vi hennes uppdrag hos mig.

(Lång historia, orkar inte dra varför jag haft henne)

Hon har hjälpt mig oerhört mycket och jag är oerhört tacksam över den coaching och bearbetning jag fått.

Förutom att jobba som familjebehandlare så jobbar hon också med misshandlade kvinnor vilket vi ägnat mest tid till att jobba med. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag ska hantera den "aktuella människan".   he he

Jag kommer att sakna henne faktiskt   

Bye bye Suckers!