Vad folk säger eller utger sig för att vara, kan vara en illusion - man blir lurad, eller låter man sig luras för att man mår bra utav det?

Men hur som helst så slutar det ju i besvikelse, om man nu misstagit sig på en person så att säga.

I andra fall kan ju allt bero på ett missförstånd oxå....om man har tur.

Jag vet inte om jag är naiv?

Godhjärtad?

Bara korkad?

Det finns folk som jag faktiskt tycker om men som ibland/ofta gör mig besviken, och frågor jag ställer mig är

"varför hoppas jag?"

och

"varför ger jag inte bara upp och går därifrån?"

Det enda försvaret jag har (ja man vill gärna gömma sig bakom förklaringar) är att det finns sidor som glimtar fram ibland, sådana jag tycker om med personen som gör att jag inte tappar hoppet.

Eller jo, jag tappar hoppet och blir irriterad/sur bara för att det ska tändas igen när personen visar den "goa" sidan igen... helt oförhappat.

De "ger mig nått" för att sedan "sätta upp kalla handen" sluter sig helt enkelt/stänger dörren.

Det finns också folk jag tycker om - de som ger mig nått tillbaka, samt folk vilka suger energi eller såna jag bara inte tycker om. De 2 sistnämnda väljer jag bort och väljer att inte ha i mitt liv - enkelt.

Men de jag började skriva om är folk jag inte riktigt vet vart jag ska placera?

Vill inte stanna men vill inte heller gå?

Är osäker på om det får mig att må dåligt, bli sur eller om jag egentligen bara accepterar det eftersom dessa människor ändå ger mig något?

Antar att det är en blandning?

Sanningen att säga så är det en del saker jag bara inte vet om det får mig att må bra eller dåligt och fram tills det får jag väl fortsätta i samma spår...antar jag.

Bläää....

Over and Out Suckers!