....efterdyningar.

Joline är hemma nu, jag var och hämtade kristin och henne i förmiddags, hon har fått permis till imorgon och händer det inget mer i natt så behöver hon inte åka tillbaka imorgon, utan blir utskriven. Kristin har fått med sig stesolid ifall det händer igen och fått rådet att alltid ge alvedon om hon har feber, samt kyla ner henne då hon ligger i riskzonen att få kramper igen om febern blir för hög.

Men jag hoppas att det aldrig händer igen.

Tänk om personen jag pratade med när jag ringde 112 hade frågat om jag hade stesolid hemma, vilket jag har då jag själv är epileptiker, då hade jag ju kunnat ge henne det på en gång och besparat både henne, Kristin och mig själv en hel massa skräck.

Men det kanske inte är så vanligt att folk har det hemma i och för sig, men de kunde ha frågat.

Skräcken i att hålla i ett litet barn (som känns som mitt eget dessutom) är fruktansvärd. Ett litet barn som krampar, rullar med ögonen, kippar efter luft och blir alldeles blå om näsa och mun.

Ett barn som helt plötsligt efter tio minuters krampande helt plötsligt blir alldeles slapp i kroppen och inte ger ifrån sig något livstecken.

Detta önskar jag ingen.

Usch jag sitter och skakar tänder för jag fryser så. Antar att det är för att chocken släppt nu?

Vad konstigt man beter sig när man hamnar i chock?

Igår när Joline precis börjat krampa och jag sprungit och väckt upp Kristin, ver det som om jag gick på autopilot. Båda två är vi skräckslagna över att hon håller på att dö i mina armar, men ändå... Jag frågar Kristin helt lugnt "Om vi kanske ska ringa akuten???" varav hon svarar "ja .....det kanske är bra om vi gör det???"

Jag vet inte, men det känns nästan som om det är tabu att ringa akuten? Som om man vore fånig? Även fast det här var på allvar så tvekade vi att ringa?

Fel i huvudet? Svar; JA.

Och när jag mitt pucko ringde till akuten, blev jag förvånad utav att de svarar så snabbt att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga i ett par millisekunder (man hinner liksom tänka en hel massa på typ en sekund) innan jag hittar målföret och säger vad det gäller.

Jag skämtar inte när jag säger att mitt tonfall lät som om jag pratade om vilket vackert väder det vart, fast det vart tråkigt med mulet väder.   

........och nu fryser jag......och fryser.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att bekräfta kommentaren "det är bara fjortisar som bloggar" så kan jag väl lika gärna göra det jag blir anklagad över.   Och varför det kanske nån undrar? Jo det ska jag säga, JAG ÄR EN TÖNTIG FJORTIS SOM INTE FATTAR ATT JAG ÄR 37!      O...

Helt plötsligt tänkte jag att "Idag är början av resten utav mitt liv"... Nästa tanke var "Vilket fult ord! "BÖRJAN" är?!? Böjan, blöjan, börj, burjare? Usch    men ändå är det ju ett bra ord, ett positivt ord faktiskt. Men uu så fult.   Men för ...

Det finns fruktansvärda föräldrar som använder sitt barn som maktmedel och medvetet förbjuder släktingar att träffa barnet bara för att hämnas på de vuxna!!   Tyvärr är det det oskyldiga barnet föräldern straffar mest, för hur ska ett litet barn...

Visst är det så att när det gäller släkten så får man spotta och säga vad man vill om den, men när man hör andra som gör det så blir man lite arg, och i mitt fall...LEDSEN      När det gäller denna familjemedlem så har jag hört så mkt otrevlighet...

Pga respekt för min mor som ringde för en stund sen och ville att jag skulle ta bort mina "familjeintrigsbloggar" har jag överlagt med mig själv och mina alteregon och tagit bort vissa av mina tidigare inlägg, även om jag själv inte tycker att jag sk...