Det finns fruktansvärda föräldrar som använder sitt barn som maktmedel och medvetet förbjuder släktingar att träffa barnet bara för att hämnas på de vuxna!!

Tyvärr är det det oskyldiga barnet föräldern straffar mest, för hur ska ett litet barn förstå varför det helt plötsligt inte får träffa dessa släktingar som funnits där från dag ett?

Hur ska detta prägla barnet, att bli fråntagen sina favoriter?

Jag lider med detta barn!

Att använda sitt barn som ett maktmedel, en hämdaktion, gud det är så lågt!

(Lägre än glocalnet  )

Att dessutom stå framför sitt barn och skrika på en älskad släkting, och dessutom de grövsta orden kan ju verkligen diskuteras över hur pedagogiskt det är ur ett barnpersektiv.

Att det dessutom finns andra släktingar i barnets närhet vilka inte gör någonting(?) är skandalöst! Det finns inget som rättfärdigar ett sådant här beteende!

Att jag anser mig värdig att utrycka dessa åsikter beror helt enkelt på att jag själv aldrig har gjort likadant och skulle aldrig göra det heller, samt att det finns inget värre än att skrika framför sina barn.

Jag skulle dessutom aldrig förvägra mina barn sina släktingar, vad jag än skulle tycka om dessa. Det är barnens åsikter som är viktiga, så länge det inte förefaller fara för barnen, vilket det absolut inte gör i detta maktspel.

Men hur som helst tycker jag oändligt synd om denna förälder som beter sig på detta viset, det kan inte vara någon som mår bra innerst inne. Och jag hoppas att denna förälder vaknar upp en dag och tar sig en ordentlig titt på sig själv och sina handlingar.

Over and out Suckers!