....och vad jag faktiskt visste.

Jag visste att det skulle vara dåligt väglag och väderlek när skulle till Halmstad i söndags för att hjälpa syrran flytta hem, jag visste att jag ensam skulle köra 40 mil på en tråkig motorväg, jag visste att det var jag som skulle köra släpkärran hem.

Vad jag däremot INTE visste var att det skulle vara uruselt väder med ishala vägar på hemvägen, eller att syrran skulle styra ner oss i ett dike.   

Jag visste inte heller att det såg ut som ett slagfält i hennes lägenhet, att det inte var färdigstädat eller att allt inte fick plats så vi vart tvungna att slänga och lämna kvar saker, bla en soffa, stolar mm....

Jag visste inte att bokningen på kärran skulle vara puts väck när vi skulle hämta den heller, men som tur var så fanns det en annan vi kunde ta.

Jag visste inte heller att jag skulle få ett mindre nervsammanbrott och känna att jag ville strunta i alltihop och lämna skiten, sätta mig i bilen och åka hem heller.

 (Vilket jag naturligtvis inte gjorde).

Jag hade inte heller någon aning om att jag inte skulle få sova, utan istället lasta kärra, städa och kasta saker ända in till småtimmarna.

När vi väl kom iväg vid sjutiden på morgonen så var jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna när jag skulle köra hem.

Jag bad då min syster ta över körningen eftersom jag inte kunde hålla ögonen öppna.

Hon hade oss på vägen i fem minuter, sen började släpet och bilen svänga till höger och vänster. Det enda jag tänkte på under den tiden var att "Ja nu voltar vi, GUD VAD JOBBIGT, vi som inte ens kommit halvvägs"

Bilen hamnade till slut över hela vägbanan och släpet halvvägs ner i dikets snödrivor.

Som tur var så vällde det bara ut folk ut ur sina bilar för att hjälpa oss att få ekipaget på vägen igen   

Folk brukar ju inte vara så hjälpsamma annars, men det är ju klart...denna gång kunde det ju ha berott på att vi blockerade hela körfältet och om vi inte kom därifrån så skulle ju ingen annan komma fram HAHAHA! Snacka om framtvingad vänlighet   

Fast sen ville ju inte syrran köra mer...konstigt va   

Så det var bara för mig att hoppa in bakom ratten igen, men jag stannade så fort en mack uppenbarade sig, för att köpa kaffe, energidryck och cola och som pricket över i:et så fick jag några koffeintabletter att knapra på oxå.

Jag kan bara säga att jag var otroligt glad över att jag körde oss hem utan några större problem och utan att ha somnat vid ratten, för jag vet inte hur många gånger under resan jag önskade att jag haft tändstickor för att hålla upp ögonen med....

Blääääääääää!!!

Over and Out Suckers!