I min enfald trodde jag att det var lätt att springa ifrån mitt förflutna.

O X E L Ö S U N D.

För mycket skit, ilska och för mycket sorg.

Jag lämnade ockle med ett löfte om att aldrig återvända, aldrig sätta min fot där igen.

Men är inte Ödet en skojjare?

Ödet gjorde att min bonuspappa flyttade tillbaka dit och ok det kunde jag väl leva med. Så gick tiden och jag träffade världens bästa Marre, och vart bodde hon? Jo i ockle så klart, sen har vi världens bästa Jenny som tog sitt pick och pack och flyttade dit. Hmm... detta var bara början, tycker att jag de senaste året träffat på fler och fler oxelösundare, antingen har dom flyttat in till Nypan eller så bor dom kvar så att jag helt enkelt är tvungen att åka dit för att hälsa på dom där.

Har många urtrevliga oxelösundstjejjer i min skola faktiskt, btw liksom.

Så hur jag än gör blir jag aldrig av med Oxelösund, det är som en böld i mitt arsle   Jag antar att jag helt enkelt får acceptera att jag är en gammal oxelösundare vare sig jag vill eller inte.

Det positiva (man ska alltid plocka fram positiva saker i det negativa, haha) med att tvingas "möta" Oxelösund igen och ofta är att jag kan försonas med mitt förflutna, jag kan till och med plocka fram positiva bitar, händelser och människor   asssåååå..... ja e bara såååå klok!   

Till saken hör att jag var rätt utanför ända från lekis fram tills sjunde klass, då jag började söka mig nya vänner och mitt liv blev genast mycket bättre, men illviljan emot vissa personer har ju setat kvar, men lagt sig med tiden tack och lov    

Barn kan vara väldigt elaka och har man en gång hamnat utanför är det svårt att ta sig in igen. Det är tufft att vara barn   

Så detta var anledningen till att jag stack från min hemort så fort jag kunde med ett löfte om att aaaaaldrig återvända till den där jääävla skitstan!!!!!

Men som sagt, människor förändras, tom "perfekta" jag!   

Over and Out Suckers!

Har återigen en trist lunch att fördriva och jag vet inte riktigt vad jag ska göra så jag skriver väl lite strunt då    bara för att underhålla mig själv alltså.

Fick världens komplimang idag, en klasskompis sa "Oj det syns redan att du blivit smalare" vilket jag tyckte kändes bra och gör ju att man verkligen vill fortsätta med träningen, vilket jag ville ändå men iallafall.

Usch måste skriva klart novellen i svenska idag och det känns tungt, jag fick ihop ett utkast igår men det känns ju som värsta skiten, det måste göras. men det är verkligen svårt när inspiriationen tryyyyter...    bläää....

Nästa vecka är det lov och jag och barnen åker upp till mamma i Rättvik, det ska bli skönt. Har jag tur följer sonen med flickvän med tillbaka hem, de har sportlov veckan efter. Man vet ju aldrig med pojken han har ju en benägenhet att ändra sig rätt ofta nu för tiden. Men det väl åldern, tonåring. Det säger väl allt   

Har varit grymt irriterad och arg den här veckan på en viss person, tyvärr är det någon jag måste ha kontakt med vare sig jag vill eller inte, men nuförtiden så ryker det ur öronen på mig så fort jag måste ha med den sjuke jä.....ln att göra.

Det är bara att konstatera att ibland är det svårare än annars att låta det saker och ting gå in i ena örat och ut genom det andra.

Tro mig när jag säger att jag verkligen försöker att inte bry mig men det är svårt när man måste samarbeta och den andra drar åt ett annat håll och inte går att resonera med.

Nä nu ska jag skriva lite på den där novellen då....

Over and Out Suckers!

Fy vad jag "inte tycker om" att ha tider att passa   

Jag vill bara, bara vara fri att göra vad jag vill när jag vill (iallafall vissa dagar) som idag ex vis, då jag har tid uppe på psyk för att träffa min "pissolog" (fint översatt) men jag har ingen som helst lust att gå dit!

Varje gång känner jag att jag egentligen inte har någonting att säga?

Fast varje gång går jag dit och varje gång jag kommer dit så säger jag ju nått! Men jag pratar ju bara rappakalja bara för att säga nått...hmmm.... antar att jag har svåra psykologiska problem av psykologisk natur.... hmmm....

Jag vet att jag borde säga att jag inte har behov av att komma dit längre.

Varje gång jag ska dit så säger jag till mig själv att "Idag säger jag det!" och varje gång jag går därifrån så...... har jag inte sagt nått!    "MuppMigSjälv" Typ.

Jag har honom bara kvar för att han hjälper mig bla med kontakt med min läkare, eftersom min läkare inte kan prata ordentlig svenska, så jag förstår inte vad hon säger och hon fattar inte vad jag säger??? Sjukt va....   

ja sen hjälper han mig med kontakter med FK och AF oxå då...

Undrar om jag kommer att säga någonting idag när jag kommer dit? Hmmm.... bra fråga men det visar sig när jag kommit hem   

Måste gå nu då så jag inte kommer för sent, eller vad säger jag??!! Jag menar förstås "inte allt för sent" Haha!

Anna = Tidsoptimist

Tjing Tjing!

Jaaaooo!

Framför burken igen, jag vet inte men det verkar som om jag har fått en fallenhet för att hamna framför datorn läggandes patiens när jag har tråkigt ... booooring men ett bra tidsfördriv.

Idag har jag hunnit med att ta mig igenom hela 3st filmer utan att få frispel. Och hör och häpna, jag rekomenderar dom alla 3! Det hör ju inte till vanligheterna direkt. Hahaha!

Hur många har inte hyrt ett par filmer och ingen av dom har varit bra? Antar att det är många, det brukade iallafall hända mig på den tiden då jag jämt hyrde film.

Men nu för tiden så &/&¤%#( från nätet   

De filmer jag vill rekomendera er att se är;

"Tangeld"

"Shrek Forever and After"

och

"I rymden finns inga känslor"

Jag skrattade hjärtligt till dom alla   

Har bestämt med mig själv att jag ska göra tre stora förändringar i mitt liv vilka är;

Sluta röka - redan gjort

Ta upp min träning igen - redan gjort

Ändra mina matvanor - på gång.

Det här med att ändra maten är nog det svåraste för mig då jag har typ noll intresse för matlagning, det är ju inte det att jag inte kan laga mat, det är bara det att jag tycker att det är en stressfaktor....

Jag har iallafall börjat välja bort matvaror utan nyckelhål och under morgondagen ska jag googla fram lite nya lättlagade, nyttiga recept.

Babysteps är mitt motto. Dessutom så har jag kommit fram till att det är ok att fallera ibland, huvudsaken är ju att det blir rätt i slutändan.

Med fallera menar jag helt enkelt att om jag ex vis skulle vilja ta en cigarett en dag så är det endå bättre än de 15-20st per dag jag rökte förr.

Och eftersom jag slutade röka för bara en månad sen så tycker jag att varje dag är en seger som jag inte går och köper ett ciggpaket och börjar röka igen. Visst har jag tagit en cigarett då och då men jag kommer alltid på att de smakar askkopp och mår dåligt över att jag ens tagit ciggen i min mun   

Så nu för tiden känns det väldigt främmande för mig att börja röka som förr igen.

Näää nu blir det pilates, mitt nya liv har ju börjat!

Jag försöker så gott jag kan att planera mitt liv, fast jo jag vet... "-Jag är ingen planerare" men det finns ändock saker jag har som mål att genomföra, men det jag oftast faller på är att jag blir sjuk, och jo då menar jag att när jag väl tar tag i min träning igen efter pauser (pga av sjukdom) så blir jag sjuk!! Igen och igen. Bläää!

Så alltså, jag är nu sjuk, ja mer än vanligt, tro mig det är möjligt! Hahaha!

I maginfluensa om nu nån inte visste det    som tur är så är den lindrig och jag hoppas att jag är "fit for fight" imorgon igen   

Asså shiiiiit! Jag är så stolt över alla mina barn! Kloka och välartade så att säga. Det är med stolthet i rösten jag tar på mig all kredit för deras uppfostran! Pappan till flickorna var ju inte helt närvarande, eller vad säger jag??!! Jo, när det passade honom förstås. Åsikterna emellan oss går ju dock isär   men numer har han dom varannan vecka iallafall.

Men det är ändå mest tack vare mig att de är de fina flickor de är! Så det så!!

Min son däremot har en ordentlig pappa, och hos honom har sonen min vuxit upp, så där kan jag inte ta åt mig så mycket utav äran, men det är T U R att han ärvt sin mors sjuka humor iallafall Hahaha!

Älskar mina barn sååå otroligt mycket!!!   

Antar att jag måste ta mig till skolan imorgon, har liksom inte tid att vara hemma, jag missar så mycket då och om jag inte minns fel skulle vi ha yoga då?

"Mitt minne inte bara sviktar, ibland är det helt borta"   

...och med det tar jag farväl för denna gången!

Over and Out Suckers!

Det var nog längesen som jag upplevde en sån genombra helg som jag gjorde med denna. Vet egentligen inte vad det var som gjorde den så speciell, men jag var på bra humör och omgavs av underbara vänner iallafall. Dessutom så har ju min syster Johanna bott hos mig till och från ett par veckor och det gör ju oxå sitt till   

Tyvärr, eller kul för henne, så sticker hon till Nya Zeeland på fredag på praktik i fyra månader. Inte är jag avundsjuk inte, nä nä   

Jag och mina flickor kommer sakna henne jättemycket    men har vi tur så kommer hon tillbaks och bor hos oss till sommaren, hoppas   

Fredagen inleddes med städning när jag kom hem, men så plötsligt ringde världens bästa Mickis och ville komma förbi.

När hon kom så visade hon mig nått som inte var så roligt för mig på en sida på internet. Men jag tycker att jag tog det rätt bra iallafall även om jag fortfarande förföljs utav tankar kring det jag fick se    har inte bestämt mig riktigt hur jag ska tackla det. Det kändes och känns overkligt, men ändå väntat, tråkigt att säga men så är det. Kan tyvärr inte skriva vad det är men personen det berör VET. Det räcker för mig.

Däremot är jag glad att jag har en sån omtänksam vän i Mickis, Du är fantastisk!   

Efter ett samtal med Nadasija kom vi överens om att träffa henne på det fashionabla "Brandkärrspizzan" jag vet, bli inte avis nu    där vi träffade Nadasija och delade på en pizza. Två killkompisar till N gjorde oss sällskap. Jag fick en jättefin kofta utav N, tack igen!   

Det hela avslutades med en tur till "Maxi" där vi inhandlade onyttigheter innan vi sa adjö.

Lördagen sov jag lite längre än vanligt sedan var det bara att hoppa upp för att ta mig till "Ockle" för att hämta Jenny och hennes son som skulle hem till Järna. Efter det var det födelsedagskalas hos min syster Kristin, vilket var trevligt och tårtan var suverän, hon hade bakat själv! -Du är så duktig syrran!" Hon hade gjort hur många marsipanrosor som helst så att barnen skulle slippa bråka om dem   

Vid femtiden var det dags att vända kosan hem och göra oss iordning för vår tjejfest. Så jag måste väl säga att det var lite stressigt men ändå helt ok.

...bryter här för tillfället för nu måste jag laga mat, booooring men så kan det vara.

Kraaaaaaaaaam!!

Vad folk säger eller utger sig för att vara, kan vara en illusion - man blir lurad, eller låter man sig luras för att man mår bra utav det?

Men hur som helst så slutar det ju i besvikelse, om man nu misstagit sig på en person så att säga.

I andra fall kan ju allt bero på ett missförstånd oxå....om man har tur.

Jag vet inte om jag är naiv?

Godhjärtad?

Bara korkad?

Det finns folk som jag faktiskt tycker om men som ibland/ofta gör mig besviken, och frågor jag ställer mig är

"varför hoppas jag?"

och

"varför ger jag inte bara upp och går därifrån?"

Det enda försvaret jag har (ja man vill gärna gömma sig bakom förklaringar) är att det finns sidor som glimtar fram ibland, sådana jag tycker om med personen som gör att jag inte tappar hoppet.

Eller jo, jag tappar hoppet och blir irriterad/sur bara för att det ska tändas igen när personen visar den "goa" sidan igen... helt oförhappat.

De "ger mig nått" för att sedan "sätta upp kalla handen" sluter sig helt enkelt/stänger dörren.

Det finns också folk jag tycker om - de som ger mig nått tillbaka, samt folk vilka suger energi eller såna jag bara inte tycker om. De 2 sistnämnda väljer jag bort och väljer att inte ha i mitt liv - enkelt.

Men de jag började skriva om är folk jag inte riktigt vet vart jag ska placera?

Vill inte stanna men vill inte heller gå?

Är osäker på om det får mig att må dåligt, bli sur eller om jag egentligen bara accepterar det eftersom dessa människor ändå ger mig något?

Antar att det är en blandning?

Sanningen att säga så är det en del saker jag bara inte vet om det får mig att må bra eller dåligt och fram tills det får jag väl fortsätta i samma spår...antar jag.

Bläää....

Over and Out Suckers!

Jaha, då sitter jag här igen...

Har rast i ett tag till, har haft det sen halv tio och det finns ju inte så mycket att göra direkt här på skolan, förutom att sitta i cafeterian och häcka vilket jag inte har så stor lust till idag då.

Gick in på min hotmail, vilket jag inte gjort på länge och fick rensa bort typ 200 mail, bara reklam... Blää...

Men nu är det gjort iallafall   

Snart har vi det vanliga fredagsfikat, är inte sugen på nå gotter men det brukar vara trevligt iallafall.

På musikgruppen i morse så frågade min lärare om jag fått mycket julklappar eftersom jag vart så snäll, tyvärr var jag tvungen att säga nej.

Så vi kom fram till att tomten är en fet gubbjävel haha!

Det är ju ingen ide att vara snäll om man inte får nått för det, av tomten alltså   

Ska klippa håret imorgon, tid är redan beställd och nu står jag i valet och kvalet hur jag ska göra? Klippa av mig håret för att få fram lockarna, alltså inte kort men kortare. Eller klippa topparna, luggen och spara ut långt?

Det är allvar det här, i håret sitter personligheten jue.

Eller nått.

Satsar nog på det sista tror jag, men då måste jag ju platta håret dagligen... är igentligen rätt trött på mina lockar, jag ser ju så jäkla snäll ut i dom. Fast är jag lockig så behöver jag inte lägga ner nån tid på håret, det sköter sig självt så att säga.

Det är dumt att se snäll ut, ger ett felaktigt intryck liksom. Vill ju vara hård och tuff. Haha!

As if typ.

Vilka allvarligt seriöst problem va?

Naaa... måste sluta nu... trött på att skriva om mitt "allvarliga" problem med håret nu   

Over and Out Suckers!