Idag är jag ledig från skolan, visserligen med eget arbete, men skönt ändå för vem vill ta sig ut i det här vädret?

Trodde jag skulle få sovmorgon, men icke vaknar 06.40 av killens knappande på tangentbordet. Känner att jag har grym huvudvärk :(

Går upp och skjutsar honom till jobbet, hinner bara släppa av honom så ringer syrran och vill att jag ska skjutsa Joline till dagis. Efter det åker vi till Maxi. Fortsätter tillbaka till Rogers jobb, hade lovat att skjutsa honom på ett par ärenden ang jobbet.

Nu har jag äntligen kommit hem. Måste tvätta och städa lite. Sen ska jag hämta Marre i skolan, hem igen, hämta Joline, hämta Roger och slutligen hämta Nora.

Detta är min "lediga" dag    haha!

Har ni tänkt på att om man tar ett steg fram så är det ofta två steg tillbaka? Det har jag och jag undrar varför det ska vara så?

Hmmmm....   

Igår var jag på dåligt humör, det kändes som om "någon" har betett sig mycket respektlöst emot mig. Här är man snäll och ställer upp, och vad är tacken? Inte mycket...

Visserligen har personen bett om ursäkt, men för mig är det upp till bevis i fortsättningen, för hur det än är så är det ju lätt att snacka   

Over and Out!

....så det kan gå....

Tycker inte om att känna så här, jag stör mig själv på det och då är det illa    Jag är just nu en "pain in the as" och jag vet om det    Pinsamt!

Men eftersom jag vart i samma sits förut så är mina antenner ute och huvudet snurrar, det känns som om jag väntar på det oundvikliga slutet.

Saker och ting vore mycket bättre om man slutade bry sig.

Antar att jag kommer dit på det ena eller andra sättet.

I slutändan landar jag alltid på fötterna, det gör jag alltid.

Det är upp till mig att avsluta denna vånda.

...och nu lite positivt att ta till sig.....

Allt har en början och allt har ett slut.

Efter regn kommer solsken.

Dont worry be happy.

Se det från den positiva sidan.

Tänk vad mycket du har som är bra.

Carpe Diem!

Var glad över att du är frisk. (denna gillar jag extra mycket HAHAHAHA!

Livet är bra knepigt, sen dör man.

...är där jag befinner mig just nu och har gjort sedan i måndags, gud vad tiden går fort. Jag tyckte att jag nyss kom hit, men så är det alltid tycker jag när jag kommer hit upp till mamma.

Jag har bara haft det lugnt och skönt, eller nu ljög jag, har kuskat runt i Mora, Rättvik och i Leksand så det räcker och blir över. Tycker jag har setat i en bil sedan i lördags. Nu är det bara en tur kvar och det är upp till min moster som har hästar uppe i Mora. Ungarna ska få rida på en åsna, hur många kan stoltsera med det? 

Måste komma ihåg att ta lite kort då, är ju fruktansvärt dålig på att fotografera nu för tiden.  

Tiden här uppe kretsar kring 11.00 kaffet och 16.00 kaffet, sedan fördriver man tiden däremellan. Har hunnit läsa ut en bok sedan jag kom hit, har plöjt så fort jag har haft tid över, och det var en tjock bok! Dessutom har jag lekt snickare och hjälpt mamma göra en stege till våningssängen, eller tarrsäng som man säger här   

Jag är så duktig då!

När jag flyttade härifrån för fem år sedan sa jag till mig själv att jag aldrig mer kunde tänka mig att flytta tillbaka... men idag slog det mig att jag ändrat mig i den frågan. Helt plötsligt kände jag att det skulle jag visst kunna! Varför inte, börja om på nytt igen.

 Men nu tänker jag ju inte göra det då jag trivs alldeles ypperligt hemma i Nypan, men iallafall.

Tanken kändes inte främmande längre.

Jag måste ju säga att det är rätt kul att vara här, det är så många som känner igen mig, fler en vad jag känner igen dock. Men de blir så glada när de ser mig, jag känner mig ju nästan smickrad   

Snart kommer min älskade bror Anders, han är min favoritbror (Kan bero på att jag inte har några fler haha)

och han har sina barn med sig, så det blir ju kul att kusinerna får träffas lite   

Morgonen började med lite stress, som vanligt här uppe hos mamma. Hon hade bestämt att vi skulle till Mora och shoppa, en resa på 6mil. Vi sprang runt i köpcentret, bla till en butik som heter dollarstore där vi shoppade billiga julklappar. Lite fynd blev det till mig själv oxå, nya tallrikar, himla retro vilka jag blev jätte nöjd med. Bara hem och äta på dom sen då   

Sen skulle vi hem efter ett flertal timmar, ni vet när man är urtrött på shoppande och bara längtar hem, ja då händer det, eller händer inte vill sägas... Bilfan startar inte! Jag ringer assistansjouren och får beskedet att de dyker upp inom en timma!!!

Det var Bara att kliva ur bilen och drälla lite till, inne på MAXI    trist liksom. Vi tar en fika och väntar och efter en timme ringer jouren och säger att de är där om fem minuter. Vi reser oss och går ut till bilen och mamma sätter i bilnyckeln i tändningen bara för att upptäcka att bilen startar! Hahaha! Snacka om pinsamt när jouren dyker upp en minut senare och mamma får tala om att bilen startat...     Jaja, hem kom vi iallafall.

Tjejjerna sprang direkt upp till gubben som har ridskolan och frågade om de fick sköta om hästarna och rida i veckan vilket de givetvis fick. När de kom hem var det julklappsinslagning för fulla muggar som gällde. De hade ju köpt småsaker till alla såklart. Mormor betalade    Hejja min mamma, världens bästa!

Till nått annat då....

Är det inte konstigt att fast man diskuterat med någon om en sak, och kommit överens om nått, att den andra personen ändå fortsätter som tidigare?

Förstår faktiskt inte?   

...inte övertygad och det känns faktiskt inte bra... och inte fan känns det bra att känna så här heller. Men det är inte mitt fel. Vad jag däremot kan påverka själv är att ta ett beslut och bara skita i det och gå vidare. Men det är svårt, men funderingarna maler hela tiden över hur jag ska göra i den frågan, det visar sig det gör det alltid.

Var hos brorsan igår och det var himla trevligt    tråkigt att jag inte kunde stanna längre. Fick dock leka lite med hans nya tekniska prylar och det är ju alltid kul. Han har köpt en Ipad i USA. Sån skulle man ju villa ha   

Är barnvakt till Joline samtidigt som jag är duktig och dammar bort all skit. Söndagar är ju ssssså sssssssstädigt.

Nä har inte tid med det här längre, PinkeWinkie, LaLa och resten   

....i själen att det finns så underbara människor som verkligen jobbar och gör sitt bästa för att en annan, i detta fall jag, ska få en chans här i livet. Lyssnar på vad jag säger och sedan gör sitt bästa för att jag ska få det så bra som möjligt.

Under åren som gått har jag lyckligtvis stött på en del sådana personer vilka jobbat för mitt bästa.

Har i dagsläget 3st sådana underbara personer och det gör mig varm i hjärtat. För det är ju faktiskt roligt att det finns positiva saker att ta fram i allt det negativa   

.........precis så känner jag.

Vill inte prata med nån vill inte se nån, vill inte tänka och vill inte bestämma nått. Vill helt enkelt bara försvinna. Det är skit att vara vuxen ibland.

Varför ha känslor överhuvudtaget?

Vet varken ut eller in. Säger jag nej till mina släktingar får jag jättedåligt samvete. Måste jobba på det..

Det spelar ingen roll att jag vet att jag ställer upp åt deras håll rätt mycket med tid och ex bil. Jag mår till och med dåligt när jag säger att jag ska använda min egen bil!!!

Jag har bra självförtroende men himla usel självkänsla    måste helt klart jobba på detta, men det är ju lättare sagt än gjort.

Fast nått som gjort mig glad är att missförstånd klarats upp   

Har vart på kören nu på morgonen och fått min tillvaro upplyst av min vackra Mia, bra början på morgonen   

Jag behöver bekräftelse är inne i en sån fas nu pga nått, vilket gjort att jag helt plötsligt känner mig osäker både på mig själv och situationen, vet inte riktigt hur jag ska hantera det??? Jag vet givetvis vad som skulle ändra på detta, men man kan inte tvinga nån till nått.... Önskar att jag var en starkare människa än vad jag är. Och i just denna situationen känner jag mig fånig, liten.....

Ge mig styrka!!!!

....hoppas på en mer uppmuntrande blogg soon, men det beror ju på mig och mina känslor...bla bla bla...