...det var inte meningen, antar att jag inte tänkte efter före.

Jag vet att det är svårt att tro, men det är sant, det händer att jag inte gör det  

Men du, till dig det berör. Jag är ledsen att jag sårade dig, tyvärr tänkte jag inte längre än näsan räckte. Du har sagt att du aldrig läser min blogg och jag trodde dig. Till mitt försvar har jag bara att jag inte lämnade nått namn eller relation, men det är klart.... DU visste ju.   

Jag tycker bara att du med ditt beteende faktiskt sårade många, även om det var du som blev ledsen.

Men jag tänker inte ta på mig skurkmanteln som den enda som felat, utan jag säger bara att det finns tydligen fler som pratar utan att tänka efter före ibland.

Tro det eller ej, men det är mänskligt.

Men det jag ville säga var att jag är så ledsen över att jag skrev nått överhuvudtaget, så FÖRLÅT   

....ev kommentarer undanbes vänligt men bestämt....

Har loggat in tre gånger idag för att blogga, men varje gång har jag bara setat och stirrat på skärmen... har varit alldeles för trött i huvudet för att ens orka trycka ner tangenterna för att skriva nått. I och för sig så har jag bara loggat in pga tristess.

Har inte velat vara social alls idag, det har ju varit lite mycket sista veckorna och de sista dagarna har bara ökat på min känsla utav att vilja vara ensam, helt ensam utan att ha någon annan att tänka på eller ha nått att göra.

Jag sa direkt när jag vaknade i morse att jag ville vara ifred och med tanke på mitt usla humör, haha, så var det väl ingen som ville ha med mig att göra heller   

Men ja... nu sitter jag här och har tråkigt då, som man bäddar får man ligga.

Halv åtta så börjar "Bingolotto" och det är ju tradition här i vår släkt att spela det dan innan julafton. Jag kan ju inte påstå att det är nån speciell WOW-känsla som infinner sig direkt, men men... ska det göras så ska det!

Min tradition är att sitta med ett tag och kludda lite på brickorna för att sedan avvika och göra nått annat    Inte fan vinner man nått iallafall!!! Antar att jag inte tillhör den vinnande sorten Hihi

Imorgon är det den stora dagen alla väntar på, och även jag. För en gångs skull ska väl tilläggas. Mina barn får ett Nintendo Wii utav sin morfar med fru och jag har då inhandlat spel och lite attiraljer. Gud vad kul J A G ska ha   

-Va??? Var det barnen som skulle få det??? Nä det kan jag inte tro   

Jag förstår inte det där med julafton, varje år är jag snällare och snällare men inte får jag fler paket för det??? Tycker däremot att jag får mindre och mindre år för år?? Konstigt det där...   

Förstår ingenting....ser inte tomten hur snäll jag är?   

Jag till och med äter min spenat juuuueee.

För den som inte fattat det så äääälskar jag att öppna paket, kommer nog aldrig bli riktigt vuxen på den fronten. Det spelar ingentligen ingen roll vad det är i dom (vit lögn) men iallafall liksom.   

Ända sen jag vart liten så har vi alltid firat jul här uppe i Boda, och de gånger vi/jag inte firat här känns liksom inte som nån riktig jul. Så jag är glad över att jag i år får fira den här, där julen är på riktigt   

Fast jag antar att jag inte får fler julklappar i allafall. Hahaha!

På söndag är det hemfärd igen, jag, Johanna och Kristins Ronald åker hem till Nypan igen. Mina flickor stannar kvar med Kristin och Joline, vilket innebär EGENTID för lilla mig   

Problemet för mig är dock att jag har svårt för att göra ingenting, det brukar liksom ganska fort börja krypa i kroppen på mig. Men och andra sidan så kan jag själv bestämma vad och vem jag vill lägga min tid på när jag inte har några andra åligganden   

Jiiiippiiiieee!

Jag kan fara omkring som det behagar mig.

Over and Out Suckers!!!

....och vad jag faktiskt visste.

Jag visste att det skulle vara dåligt väglag och väderlek när skulle till Halmstad i söndags för att hjälpa syrran flytta hem, jag visste att jag ensam skulle köra 40 mil på en tråkig motorväg, jag visste att det var jag som skulle köra släpkärran hem.

Vad jag däremot INTE visste var att det skulle vara uruselt väder med ishala vägar på hemvägen, eller att syrran skulle styra ner oss i ett dike.   

Jag visste inte heller att det såg ut som ett slagfält i hennes lägenhet, att det inte var färdigstädat eller att allt inte fick plats så vi vart tvungna att slänga och lämna kvar saker, bla en soffa, stolar mm....

Jag visste inte att bokningen på kärran skulle vara puts väck när vi skulle hämta den heller, men som tur var så fanns det en annan vi kunde ta.

Jag visste inte heller att jag skulle få ett mindre nervsammanbrott och känna att jag ville strunta i alltihop och lämna skiten, sätta mig i bilen och åka hem heller.

 (Vilket jag naturligtvis inte gjorde).

Jag hade inte heller någon aning om att jag inte skulle få sova, utan istället lasta kärra, städa och kasta saker ända in till småtimmarna.

När vi väl kom iväg vid sjutiden på morgonen så var jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna när jag skulle köra hem.

Jag bad då min syster ta över körningen eftersom jag inte kunde hålla ögonen öppna.

Hon hade oss på vägen i fem minuter, sen började släpet och bilen svänga till höger och vänster. Det enda jag tänkte på under den tiden var att "Ja nu voltar vi, GUD VAD JOBBIGT, vi som inte ens kommit halvvägs"

Bilen hamnade till slut över hela vägbanan och släpet halvvägs ner i dikets snödrivor.

Som tur var så vällde det bara ut folk ut ur sina bilar för att hjälpa oss att få ekipaget på vägen igen   

Folk brukar ju inte vara så hjälpsamma annars, men det är ju klart...denna gång kunde det ju ha berott på att vi blockerade hela körfältet och om vi inte kom därifrån så skulle ju ingen annan komma fram HAHAHA! Snacka om framtvingad vänlighet   

Fast sen ville ju inte syrran köra mer...konstigt va   

Så det var bara för mig att hoppa in bakom ratten igen, men jag stannade så fort en mack uppenbarade sig, för att köpa kaffe, energidryck och cola och som pricket över i:et så fick jag några koffeintabletter att knapra på oxå.

Jag kan bara säga att jag var otroligt glad över att jag körde oss hem utan några större problem och utan att ha somnat vid ratten, för jag vet inte hur många gånger under resan jag önskade att jag haft tändstickor för att hålla upp ögonen med....

Blääääääääää!!!

Over and Out Suckers!

Fy fan vad trött jag blir ibland!!!!

Började skriva ett jättelångt blogginlägg och vad händer, jo  datorn börjar fucka och allt försvinner!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!   

Ja ja, nu är jag lugn och fin     

Klockan ringde som vanligt halv sju i morse och jag trodde som vanligt att jag tryckt på snooze. Men icke sa nicke, halv åtta ringer syrran och väcker mig, så det var ju bara att hoppa upp och väcka kidzen, packa gympakläder, packa ner frukt och käka frukost, eller rättare sagt barnen åt frukost för själv hann jag inte.

Shit happens!

Kom oxå som vanligt försent till engelskalektionen, typ 10 min, bara för att sluta 10 min senare.... SUCK!!!

Vi skulle skriva en utvärdering om hur vi tyckt att engelskan varit och jag var ju tvungen att utmärka mig, som vanligt, och skriva att det bästa med lektionerna hade varit hans sexiga leende Hahaha! Sån är jag    Lite kul måste man ju få ha.

Ja nu har jag ju haft tid att fördriva sen nio-tiden och spenderat den i cafeterian med lite annat galet folk. Vi tog lite fula kort på varann, en filmade och så drog vi massa dåliga skämt. Men man har ju inte roligare än vad man gör sig    det är MIN oskrivna lag.

Nu sitter jag ju i datasalen alldeles allena, stackars mig haha. Lugnt och skönt är det iallafall. men när jag kom satt det nån och lyssande på arabmusik, inte så nice.

Man kanske inte kan tro det, men jag gillar inte sån musik, trots mitt "utländska" "exotiska" utseende   

Igår hände nått "roligt" rök ihop med min syster i telefon och när hände det sist!! Jo när vi typ var i tonåren, men ja ja, jag fick ju skrika av mig lite och det tillhör ju inte vanligheterna. Jag är liksom den som pratar rationellt och sansat och tänker efter före vad det är jag kastar ur mig i konfliktsituationer.

Men nån gång slår det väl över och det gjorde det igår.

Jag blev bara så trött på att folk bara iskallt räknar med att jag alltid ska ställa upp och foga mig efter deras nycker och behov. Och det skulle ju vara fasligt trevligt om jag blev tillfrågad om MIN åsikt.

Fast jag är inte långsint, vi är sams nu även om jag står för det jag sagt till henne. Gladeligen nog så fick jag väl nån slags ursäkt idag iallafall. Hälften vunnet typ.   

"Snön den bara öser ner..." Tralla la la

Sitter och väntar på Nadasja, om hon slutar tidigare så är det meningen att vi ska ta oss ner på stan och göra den osäker ett tag. Man kanske skulle ringa in ett bombhot? Det verkar ju vara populärt nu för tiden     

....nä nu måste jag ta mina myror i arslet och göra nått annat, har setat här längre än vad jag klarar av just nu

...så...

See you next time!

Over and Out Suckers!

Jo men visst, nu bloggar jag igen, kan ju lätt bli så när man har tråååååkigt.

Försökte kolla film men är ju så fasans rastlös!!!

Har averkat 45 min med typ 10 pauser, då jag  vart tvungen att resa mig och plocka med saker och ting emellan. Himla drygt ibland.

Upp, ner, höger, vänster och överallt...Blääääää!

Kära Gud ibland önskar jag att jag bara kunde sitta still.

Vad underlättar???

1. Blogga

2. Städa

3. Köra bil

4. Träna

Dessa saker innebär att jag GÖR någonting och då behöver jag inte sitta still utan kan koncentrera mig på det jag gör.

Speedo borde jag heta.

Och då menar jag inte såna där speedos, ni vet badbyxor.

Hahaha!

De är ju grymt fula = hög töntfaktor.

Nä nu klarar jag inte av att sitta kvar... kanske ska äta..... frukost?, heter det va??

Over And Out Suckers!!

Mitt liv är som en endless berg och dalbana, full av gropar och höjder, men inte många rakor.

Jag lider sällan utav att vara bipolär men ibland blir det så påtagligt.

Perioderna när jag gråter för typ ingenting och allting, när minsta lilla sak får mig att i princip börja storgråta på stället. Det är jobbigt.... eller när jag far iväg och hörs och syns. Jag pratar högt, skrattar högt, drar urusla skämt....jag märks med andra ord.

De gånger när jag kommer på mig med att vara sån så brukar jag säga att det är för att jag "tror att universum kretsar kring mig" Hahaha!

Och man kan fan tro det också om man inte känner mig förstås.   

Nån kallade mig för "Duracellkanin" och jag...hmm.... undrade om det stämde?

Givetvis så var jag ju tvungen att fråga min bästis Jenny om det verkligen var så?

Varvid hon svarade att "Ja, Anna så är det. Du är både högt, lågt och överallt"      

Hjälp säger jag!!?

Men hur som helst så är jag ju Jag, och jag är som jag är.

Jag accepterar mig själv, inget snack om det, men man kan väl få ha sina downs.

Ända sen jag var 18 år har jag undrat över när jag ska bli sådär vuxet tråkig som alla andra blivit?

Tyvärr eller Hurra? så har jag kommit fram till att jag aldrig kommer bli tråkigt vuxen, så jag har lagt ner min väntan på det och förstår att jag säkert alltid kommer att vara sån här.

Tänk er mig sittandes på ålderdomshemmet.

Hahaha!

Hoppas jag får en snygg liten toyboy att sextrackasera då   

Överst och Underst Suckers!

I min bil är jag kung, kung över vägarna, kung över allt.

Jag är oövervinnerlig, fantastisk och jag kan vara vem jag vill, jag kan allt.

Det finns inga sorger, inga bekymmer, allt flyter och allt ordnar sig.

När jag ger mig ut på vägarna i min bil blir jag lugn, och vad jag än kände innan får jag under kontroll.

Mina tankar planar ut.

Jag kan alltid lita på dig, visst du har svikit mig ett par gånger men du har alltid bett om ursäkt när jag köpt nya delar åt dig.

Du är min psykolog, älskare, bästa vän och sviker mig nästan aldrig. Däremot är du dyr i drift men det är ju smällar man får ta.

Min stora sorg är dock, Min kära bil, att jag tog dig för att du var det bästa alternativet just då, jag trodde du var billig i drift...men du visade dig vara DYR.

Och det känns ibland som om jag blivit lurad!!!

.....men......

Jag älskar dig, min bil, du är min enda.

Ibland är jag dock otrogen emot dig och testkör andra bilar,

och jag har ägt och lånat fler än jag har fingrar.

Ständigt har jag letat efter äkta vara men aldrig blivit riktigt nöjd   och jag är väl igentligen inte speciellt nöjd med dig heller, men jag vet att du älskar mig och att du alltid finns där för mig närhelst jag behöver dig.

Du är min livlina.

Men du ska veta att om jag endast fick välja att behålla en sak utav alla mina ägodelar så skulle jag behålla Dig!   

Min kärlek är evig, det är bara föremålen (bilarna) som växlar.

Över och Under Suckers!  

Varför är det så många som mår dåligt?

Det är många som kommer till mig med sina bekymmer och jag önskar att jag kunde hjälpa dom alla. Men jag är ju bara jag, en människa. Det enda jag kan erbjuda är att lyssna, finnas där, ge nått råd, trösta och ev nått praktiskt.

Jag önskar innerligt att jag kunde göra mer, typ trolla bort deras depressioner, bekymmer och problem   

Jag tänker speciellt på en person i min närhet som alltid drabbas utav motgångar, inget självförvållat, utan yttre händelser som hon inte själv kan påverka. När saker och ting äntligen börjar ljusna så händer nått annat. Hon får aldrig släppa garden och njuta av livet utan måste alltid kämpa för allting.

Hon är ensam i sin kamp, men som tur är så har hon många bra utomstående personer som hjälper henne. Men systemet i detta land är bedrövligt, man får igentligen ingen hjälp. Nu för tiden så vet jag själv av erfarenhet att du får ingen hjälp av systemet och jag förstår och håller med när flickan säger att det är lönlöst att söka hjälp. Så det enda som gäller är att hjälpa sig själv.

Det är så jävla tragiskt.

Det finns ett ordspråk som heter "En olycka kommer sällan ensam" vilket stämmer in på pricken när det gäller denna flicka.

Tänk om nån kunde skänka henne sitt bananskal? Och med bananskal menar jag alla dessa människor som bara tycks glida genom livet utan några större problem.

En jul med bara bekymmer... jag hoppas ju varje år att det ska vara en tid av glädje, men vis av erfarenhet så vet jag ju att det inte är så för alla.....

Over and Out....