I min enfald trodde jag att det var lätt att springa ifrån mitt förflutna.

O X E L Ö S U N D.

För mycket skit, ilska och för mycket sorg.

Jag lämnade ockle med ett löfte om att aldrig återvända, aldrig sätta min fot där igen.

Men är inte Ödet en skojjare?

Ödet gjorde att min bonuspappa flyttade tillbaka dit och ok det kunde jag väl leva med. Så gick tiden och jag träffade världens bästa Marre, och vart bodde hon? Jo i ockle så klart, sen har vi världens bästa Jenny som tog sitt pick och pack och flyttade dit. Hmm... detta var bara början, tycker att jag de senaste året träffat på fler och fler oxelösundare, antingen har dom flyttat in till Nypan eller så bor dom kvar så att jag helt enkelt är tvungen att åka dit för att hälsa på dom där.

Har många urtrevliga oxelösundstjejjer i min skola faktiskt, btw liksom.

Så hur jag än gör blir jag aldrig av med Oxelösund, det är som en böld i mitt arsle   Jag antar att jag helt enkelt får acceptera att jag är en gammal oxelösundare vare sig jag vill eller inte.

Det positiva (man ska alltid plocka fram positiva saker i det negativa, haha) med att tvingas "möta" Oxelösund igen och ofta är att jag kan försonas med mitt förflutna, jag kan till och med plocka fram positiva bitar, händelser och människor   asssåååå..... ja e bara såååå klok!   

Till saken hör att jag var rätt utanför ända från lekis fram tills sjunde klass, då jag började söka mig nya vänner och mitt liv blev genast mycket bättre, men illviljan emot vissa personer har ju setat kvar, men lagt sig med tiden tack och lov    

Barn kan vara väldigt elaka och har man en gång hamnat utanför är det svårt att ta sig in igen. Det är tufft att vara barn   

Så detta var anledningen till att jag stack från min hemort så fort jag kunde med ett löfte om att aaaaaldrig återvända till den där jääävla skitstan!!!!!

Men som sagt, människor förändras, tom "perfekta" jag!   

Over and Out Suckers!