Fy vad jag "inte tycker om" att ha tider att passa   

Jag vill bara, bara vara fri att göra vad jag vill när jag vill (iallafall vissa dagar) som idag ex vis, då jag har tid uppe på psyk för att träffa min "pissolog" (fint översatt) men jag har ingen som helst lust att gå dit!

Varje gång känner jag att jag egentligen inte har någonting att säga?

Fast varje gång går jag dit och varje gång jag kommer dit så säger jag ju nått! Men jag pratar ju bara rappakalja bara för att säga nått...hmmm.... antar att jag har svåra psykologiska problem av psykologisk natur.... hmmm....

Jag vet att jag borde säga att jag inte har behov av att komma dit längre.

Varje gång jag ska dit så säger jag till mig själv att "Idag säger jag det!" och varje gång jag går därifrån så...... har jag inte sagt nått!    "MuppMigSjälv" Typ.

Jag har honom bara kvar för att han hjälper mig bla med kontakt med min läkare, eftersom min läkare inte kan prata ordentlig svenska, så jag förstår inte vad hon säger och hon fattar inte vad jag säger??? Sjukt va....   

ja sen hjälper han mig med kontakter med FK och AF oxå då...

Undrar om jag kommer att säga någonting idag när jag kommer dit? Hmmm.... bra fråga men det visar sig när jag kommit hem   

Måste gå nu då så jag inte kommer för sent, eller vad säger jag??!! Jag menar förstås "inte allt för sent" Haha!

Anna = Tidsoptimist

Tjing Tjing!