Jag sitter ihopkrupen i en låda,jag har svårt att andas, jag tror att jag darrar.

Väggarna trycker mot min kropp, men samtidigt som jag har panik och klaustrofobi så känner jag mig trygg.

Jag är livrädd, ska jag öppna locket? Går det ens att öppna?

Ännu värre , tänk om någon öppnade...

Jag är så rädd, tänk om, tänk inte.

Orkar inte tänka, kan inte tänka.

Vad händer?

Jag skakar men det syns inte.

Yta är allt, släpp inte kontrollen.

Jag har ingen kontroll.

Putta mig och jag hoppar, kittla mig och jag skrattar, slå mig och jag gråter.

Jag är intet, jag är allt.